Årets sista Måndagskörning, som Hasse Ädel är sammanhållande för, kördes den 19 september, och gick till Fyrskeppet ”Almagrundet” som numera har återkommit till Gävle och ligger förtöjt vid Gävle Strand. Pappa till denna tur med visning var Yngve Berglund.
Från Almagrundets vänner berättade Mats Wiberg om fyrskeppet, dess historia och hur det var att arbeta ombord, medan Pelle Karlsson tagit uppgiften att visa och berätta om själva fyren.
Mats Wiberg berättar - År 1413, är det år som Gävle för första gången finns upptagen i skrift, Det var Erik den VIII som begärde in skattehandlingar av Sveriges städer, och Gävle var en av de nio.
- Landhöjningen pågick och efter att höjningen kommit att bli 6-7 meter, började större fartyg få bottenkänning, så att det behövdes fyrar för att markera vart fartygen kunde gå eller ej. Bland annat byggdes 24 fyrskepp, det första fick namnet ”Sundet” och byggdes 1850. ”Almagrundet” var ett av dem, byggdes på Brodinska varvet i Gävle och blev klart våren 1896. ”Almagrundet” blev det sista fyrskeppet som togs ur tjänst, och detta skedde 1969.
Namnet ”Almagrundet” fick fyrskeppet efter dess första placering som var just Almagrundet i Stockholms skärgård dit hon bogserades. Det fanns nämligen ingen motor på fyrskeppen (bortsett två av dem som hade en liten motor för att kunna vrida sig efter vinden) Man hade ett litet segel med vars hjälp man kunde få skeppet att vrida sig efter vind och vågor. Skeppet hölls på plats av tre ankare.
”Almagrundet” är 24 meter lång plus bogspjut, sex meter bred och ett djupgående på 2,80 meter. Vikt 197 ton. Besättningen var Fyrmästare, kock samt ytterligare sex mannar. Dessa var ombord på skeppet tre månader i stöten, och vissa ibland upp till ett år, för att vara säker på att ingen annan tog dennes plats. Tiderna var dåliga, och här fanns i alla fall mat, fast inte så mycket, allt vägdes i gram, till och med potatisen.
Arbetsuppgifterna bestod bland annat i att skruva upp ett lod, som vägde 400 kilo, var 80:e minut, dygnet runt. Detta för att dra runt en spegel, runt den trevekiga rödlysande lampan.
När Almagrunders vänner fick tag på skeppet hade hon legat vind för våg i Malmö i 20 år, och var mycket nedgången. En bogserarfirma skulle dock kunna ”ta hem henne” till Gävle, men först måste hon komma fri, förbi två broar som blivit byggda sedan hon hamnade i Malmö. En pontonkran hyrdes från Hamburg och klarade lyftet över broarna, ovetande om den tunga barlasten som fanns i kölen. Med denna barlast var nämligen vikten egentlig för hög för att lyftas med denna kran. Bogserfirman band henne bredvid sitt eget fartyg, det gick bra ett tag, men i kraftig vind gick trossen av och ”Almagrundet” slet sig och var lös i hela fem timmar innan hon åter satt fast och färden kunde fortgå till Gävle.
Numera finns obemannade kasunfyrar, där dessa farttyg har legat.
Tack för i år Hasse, och ni andra som har hjälpt till att fixa på dessa Måndagskörningar.
Text och foto: Caj Abrahamsson

Årets sista Måndagskörning, som Hasse Ädel är sammanhållande för, kördes den 19 september, och gick till Fyrskeppet ”Almagrundet” som numera har återkommit till Gävle och ligger förtöjt vid Gävle Strand. Pappa till denna tur med visning var Yngve Berglund.
Från Almagrundets vänner berättade Mats Wiberg om fyrskeppet, dess historia och hur det var att arbeta ombord, medan Pelle Karlsson tagit uppgiften att visa och berätta om själva fyren.
Mats Wiberg berättar - År 1413, är det år som Gävle för första gången finns upptagen i skrift, Det var Erik den VIII som begärde in skattehandlingar av Sveriges städer, och Gävle var en av de nio.
- Landhöjningen pågick och efter att höjningen kommit att bli 6-7 meter, började större fartyg få bottenkänning, så att det behövdes fyrar för att markera vart fartygen kunde gå eller ej. Bland annat byggdes 24 fyrskepp, det första fick namnet ”Sundet” och byggdes 1850. ”Almagrundet” var ett av dem, byggdes på Brodinska varvet i Gävle och blev klart våren 1896. ”Almagrundet” blev det sista fyrskeppet som togs ur tjänst, och detta skedde 1969.
Namnet ”Almagrundet” fick fyrskeppet efter dess första placering som var just Almagrundet i Stockholms skärgård dit hon bogserades. Det fanns nämligen ingen motor på fyrskeppen (bortsett två av dem som hade en liten motor för att kunna vrida sig efter vinden) Man hade ett litet segel med vars hjälp man kunde få skeppet att vrida sig efter vind och vågor. Skeppet hölls på plats av tre ankare.
”Almagrundet” är 24 meter lång plus bogspjut, sex meter bred och ett djupgående på 2,80 meter. Vikt 197 ton. Besättningen var Fyrmästare, kock samt ytterligare sex mannar. Dessa var ombord på skeppet tre månader i stöten, och vissa ibland upp till ett år, för att vara säker på att ingen annan tog dennes plats. Tiderna var dåliga, och här fanns i alla fall mat, fast inte så mycket, allt vägdes i gram, till och med potatisen.
Arbetsuppgifterna bestod bland annat i att skruva upp ett lod, som vägde 400 kilo, var 80:e minut, dygnet runt. Detta för att dra runt en spegel, runt den trevekiga rödlysande lampan.
När Almagrunders vänner fick tag på skeppet hade hon legat vind för våg i Malmö i 20 år, och var mycket nedgången. En bogserarfirma skulle dock kunna ”ta hem henne” till Gävle, men först måste hon komma fri, förbi två broar som blivit byggda sedan hon hamnade i Malmö. En pontonkran hyrdes från Hamburg och klarade lyftet över broarna, ovetande om den tunga barlasten som fanns i kölen. Med denna barlast var nämligen vikten egentlig för hög för att lyftas med denna kran. Bogserfirman band henne bredvid sitt eget fartyg, det gick bra ett tag, men i kraftig vind gick trossen av och ”Almagrundet” slet sig och var lös i hela fem timmar innan hon åter satt fast och färden kunde fortgå till Gävle.
Numera finns obemannade kasunfyrar, där dessa farttyg har legat.
Tack för i år Hasse, och ni andra som har hjälpt till att fixa på dessa Måndagskörningar.
Text och foto: Caj Abrahamsson

Årets sista Måndagskörning, som Hasse Ädel är sammanhållande för, kördes den 19 september, och gick till Fyrskeppet ”Almagrundet” som numera har återkommit till Gävle och ligger förtöjt vid Gävle Strand. Pappa till denna tur med visning var Yngve Berglund.
Från Almagrundets vänner berättade Mats Wiberg om fyrskeppet, dess historia och hur det var att arbeta ombord, medan Pelle Karlsson tagit uppgiften att visa och berätta om själva fyren.
Mats Wiberg berättar - År 1413, är det år som Gävle för första gången finns upptagen i skrift, Det var Erik den VIII som begärde in skattehandlingar av Sveriges städer, och Gävle var en av de nio.
- Landhöjningen pågick och efter att höjningen kommit att bli 6-7 meter, började större fartyg få bottenkänning, så att det behövdes fyrar för att markera vart fartygen kunde gå eller ej. Bland annat byggdes 24 fyrskepp, det första fick namnet ”Sundet” och byggdes 1850. ”Almagrundet” var ett av dem, byggdes på Brodinska varvet i Gävle och blev klart våren 1896. ”Almagrundet” blev det sista fyrskeppet som togs ur tjänst, och detta skedde 1969.
Namnet ”Almagrundet” fick fyrskeppet efter dess första placering som var just Almagrundet i Stockholms skärgård dit hon bogserades. Det fanns nämligen ingen motor på fyrskeppen (bortsett två av dem som hade en liten motor för att kunna vrida sig efter vinden) Man hade ett litet segel med vars hjälp man kunde få skeppet att vrida sig efter vind och vågor. Skeppet hölls på plats av tre ankare.
”Almagrundet” är 24 meter lång plus bogspjut, sex meter bred och ett djupgående på 2,80 meter. Vikt 197 ton. Besättningen var Fyrmästare, kock samt ytterligare sex mannar. Dessa var ombord på skeppet tre månader i stöten, och vissa ibland upp till ett år, för att vara säker på att ingen annan tog dennes plats. Tiderna var dåliga, och här fanns i alla fall mat, fast inte så mycket, allt vägdes i gram, till och med potatisen.
Arbetsuppgifterna bestod bland annat i att skruva upp ett lod, som vägde 400 kilo, var 80:e minut, dygnet runt. Detta för att dra runt en spegel, runt den trevekiga rödlysande lampan.
När Almagrunders vänner fick tag på skeppet hade hon legat vind för våg i Malmö i 20 år, och var mycket nedgången. En bogserarfirma skulle dock kunna ”ta hem henne” till Gävle, men först måste hon komma fri, förbi två broar som blivit byggda sedan hon hamnade i Malmö. En pontonkran hyrdes från Hamburg och klarade lyftet över broarna, ovetande om den tunga barlasten som fanns i kölen. Med denna barlast var nämligen vikten egentlig för hög för att lyftas med denna kran. Bogserfirman band henne bredvid sitt eget fartyg, det gick bra ett tag, men i kraftig vind gick trossen av och ”Almagrundet” slet sig och var lös i hela fem timmar innan hon åter satt fast och färden kunde fortgå till Gävle.
Numera finns obemannade kasunfyrar, där dessa farttyg har legat.
Tack för i år Hasse, och ni andra som har hjälpt till att fixa på dessa Måndagskörningar.
Text och foto: Caj Abrahamsson

Årets sista Måndagskörning, som Hasse Ädel är sammanhållande för, kördes den 19 september, och gick till Fyrskeppet ”Almagrundet” som numera har återkommit till Gävle och ligger förtöjt vid Gävle Strand. Pappa till denna tur med visning var Yngve Berglund.
Från Almagrundets vänner berättade Mats Wiberg om fyrskeppet, dess historia och hur det var att arbeta ombord, medan Pelle Karlsson tagit uppgiften att visa och berätta om själva fyren.
Mats Wiberg berättar - År 1413, är det år som Gävle för första gången finns upptagen i skrift, Det var Erik den VIII som begärde in skattehandlingar av Sveriges städer, och Gävle var en av de nio.
- Landhöjningen pågick och efter att höjningen kommit att bli 6-7 meter, började större fartyg få bottenkänning, så att det behövdes fyrar för att markera vart fartygen kunde gå eller ej. Bland annat byggdes 24 fyrskepp, det första fick namnet ”Sundet” och byggdes 1850. ”Almagrundet” var ett av dem, byggdes på Brodinska varvet i Gävle och blev klart våren 1896. ”Almagrundet” blev det sista fyrskeppet som togs ur tjänst, och detta skedde 1969.
Namnet ”Almagrundet” fick fyrskeppet efter dess första placering som var just Almagrundet i Stockholms skärgård dit hon bogserades. Det fanns nämligen ingen motor på fyrskeppen (bortsett två av dem som hade en liten motor för att kunna vrida sig efter vinden) Man hade ett litet segel med vars hjälp man kunde få skeppet att vrida sig efter vind och vågor. Skeppet hölls på plats av tre ankare.
”Almagrundet” är 24 meter lång plus bogspjut, sex meter bred och ett djupgående på 2,80 meter. Vikt 197 ton. Besättningen var Fyrmästare, kock samt ytterligare sex mannar. Dessa var ombord på skeppet tre månader i stöten, och vissa ibland upp till ett år, för att vara säker på att ingen annan tog dennes plats. Tiderna var dåliga, och här fanns i alla fall mat, fast inte så mycket, allt vägdes i gram, till och med potatisen.
Arbetsuppgifterna bestod bland annat i att skruva upp ett lod, som vägde 400 kilo, var 80:e minut, dygnet runt. Detta för att dra runt en spegel, runt den trevekiga rödlysande lampan.
När Almagrunders vänner fick tag på skeppet hade hon legat vind för våg i Malmö i 20 år, och var mycket nedgången. En bogserarfirma skulle dock kunna ”ta hem henne” till Gävle, men först måste hon komma fri, förbi två broar som blivit byggda sedan hon hamnade i Malmö. En pontonkran hyrdes från Hamburg och klarade lyftet över broarna, ovetande om den tunga barlasten som fanns i kölen. Med denna barlast var nämligen vikten egentlig för hög för att lyftas med denna kran. Bogserfirman band henne bredvid sitt eget fartyg, det gick bra ett tag, men i kraftig vind gick trossen av och ”Almagrundet” slet sig och var lös i hela fem timmar innan hon åter satt fast och färden kunde fortgå till Gävle.
Numera finns obemannade kasunfyrar, där dessa farttyg har legat.
Tack för i år Hasse, och ni andra som har hjälpt till att fixa på dessa Måndagskörningar.
Text och foto: Caj Abrahamsson