2018 > 04
"Per-Göran Berg - MC-resa till Dolomiterna på en klubbkväll 2018"
Per-Göran Berg från Sandviken berättade och visade mycket fina bilder från en resa i Dolomiterna 2001,
på vårt klubbmöte i Bygården, Överhärde torsdagen den 22 mars.
Per-Göran och sonen Stefan gjorde denna resa 25 juni – 8 juli. Läs Per-Görans egen text nedan och se hans fina bilder, men en sak som han glömde att skriva, men han berättade om en otäck händelse.
De kom ikapp en liten pick-up och just som han skulle köra om denna bil, tappade denna en lätt plastpressening, som lade sig över huvudet på Per-Göran. Utan att se något fick Per-Göran stopp på sin maskin på dessa smala och kurviga vägar utan att köra omkull och bilen som kom efter såg vad som hände, bromsade och slog på varningsblinkersen för att inga andra eventuellt skulle köra om. Pick-up föraren märkte ingenting utan körde på som vanligt. Olyckstillbudet slutade lyckligt, men tänk på att allt kan hända och att det inte är så noga hur man spänner fast saker och ting, helst neråt Italien.
I alpvärlden, främst Italien och Frankrike, akta er för tävlingscyklister eller sådana som vill vara tävlingscyklister. De kommer farande med hög fart nedför backarna, flera i bredd genom skymda kurvor.
Flera sådana tillbud var Per-Göran och hans son med om efter dessa vägar och om cyklisterna är på väg uppför i stora klungor, håller de nästa aldrig åt sidan, det är bara att åka efter i låg fart, tills man ibland kan köra om någon för att så småningom ta sig förbi hela klungan (för att strax därefter komma ikapp en ny klunga).
Undertecknad som åker husbil i europa varje år, träffar också alltför ofta på dessa marodörer till cyklister.
Husbilen är ju lite bredare än en mc, och på vägar som ibland endast är totalt lite bredare än en fil, blir det svettigt ibland när dessa cyklister kommer farande nerför bergsidorna. Undrar hur många cyklister som går åt varje år? Så alla ni som åker på dessa fina semestrar, se upp!!!
Med motorcykel till Dolomiterna 25/6 - 8/7 2001 av Per-Göran Berg
Som resekompis hade jag min son Stefan med. Han åkte på en Triumph Sprint -91 och jag på min BMW R 100 Paris Dakar -91.
Bakgrunden till resan var att jag och frugan var i det här området med bil och husvagn året före och upptäckte vilka fantastiska motorcykelvägar det var här i norra Italien.
Resan gick till Göteborg - färja över till Danmark - ner genom hela Tyskland - in i Österrike och över till norra Italien där bergskedjan Dolomiterna ligger, på gränsen mellan Österrike, Schweitz och Italien. Efter några spännande dagar på slingrande bergsvägar fortsattes resan ner till byn Cesenatico vid Adriatiska havet, strax ovanför Rimini.
Hemresan gick återigen över Dolomiterna, genom Brennerpasset och in i Österrike. Därifrån motorvägen till Innsbruck och autobahn genom Tyskland och hem till Sandviken.
Resan tog 14 dagar och blev ca. 600 mil lång.
Text och foto Caj Abrhamsson samt text och privata bilder av Per-Göran Berg.
2018 > 04
"Per-Göran Berg - MC-resa till Dolomiterna på en klubbkväll 2018"
Per-Göran Berg från Sandviken berättade och visade mycket fina bilder från en resa i Dolomiterna 2001,
på vårt klubbmöte i Bygården, Överhärde torsdagen den 22 mars.
Per-Göran och sonen Stefan gjorde denna resa 25 juni – 8 juli. Läs Per-Görans egen text nedan och se hans fina bilder, men en sak som han glömde att skriva, men han berättade om en otäck händelse.
De kom ikapp en liten pick-up och just som han skulle köra om denna bil, tappade denna en lätt plastpressening, som lade sig över huvudet på Per-Göran. Utan att se något fick Per-Göran stopp på sin maskin på dessa smala och kurviga vägar utan att köra omkull och bilen som kom efter såg vad som hände, bromsade och slog på varningsblinkersen för att inga andra eventuellt skulle köra om. Pick-up föraren märkte ingenting utan körde på som vanligt. Olyckstillbudet slutade lyckligt, men tänk på att allt kan hända och att det inte är så noga hur man spänner fast saker och ting, helst neråt Italien.
I alpvärlden, främst Italien och Frankrike, akta er för tävlingscyklister eller sådana som vill vara tävlingscyklister. De kommer farande med hög fart nedför backarna, flera i bredd genom skymda kurvor.
Flera sådana tillbud var Per-Göran och hans son med om efter dessa vägar och om cyklisterna är på väg uppför i stora klungor, håller de nästa aldrig åt sidan, det är bara att åka efter i låg fart, tills man ibland kan köra om någon för att så småningom ta sig förbi hela klungan (för att strax därefter komma ikapp en ny klunga).
Undertecknad som åker husbil i europa varje år, träffar också alltför ofta på dessa marodörer till cyklister.
Husbilen är ju lite bredare än en mc, och på vägar som ibland endast är totalt lite bredare än en fil, blir det svettigt ibland när dessa cyklister kommer farande nerför bergsidorna. Undrar hur många cyklister som går åt varje år? Så alla ni som åker på dessa fina semestrar, se upp!!!
Med motorcykel till Dolomiterna 25/6 - 8/7 2001 av Per-Göran Berg
Som resekompis hade jag min son Stefan med. Han åkte på en Triumph Sprint -91 och jag på min BMW R 100 Paris Dakar -91.
Bakgrunden till resan var att jag och frugan var i det här området med bil och husvagn året före och upptäckte vilka fantastiska motorcykelvägar det var här i norra Italien.
Resan gick till Göteborg - färja över till Danmark - ner genom hela Tyskland - in i Österrike och över till norra Italien där bergskedjan Dolomiterna ligger, på gränsen mellan Österrike, Schweitz och Italien. Efter några spännande dagar på slingrande bergsvägar fortsattes resan ner till byn Cesenatico vid Adriatiska havet, strax ovanför Rimini.
Hemresan gick återigen över Dolomiterna, genom Brennerpasset och in i Österrike. Därifrån motorvägen till Innsbruck och autobahn genom Tyskland och hem till Sandviken.
Resan tog 14 dagar och blev ca. 600 mil lång.
Text och foto Caj Abrhamsson samt text och privata bilder av Per-Göran Berg.
MC-resa i Dolomiterna 2018
2018 > 04
"Per-Göran Berg - MC-resa till Dolomiterna på en klubbkväll 2018"
Per-Göran Berg från Sandviken berättade och visade mycket fina bilder från en resa i Dolomiterna 2001,
på vårt klubbmöte i Bygården, Överhärde torsdagen den 22 mars.
Per-Göran och sonen Stefan gjorde denna resa 25 juni – 8 juli. Läs Per-Görans egen text nedan och se hans fina bilder, men en sak som han glömde att skriva, men han berättade om en otäck händelse.
De kom ikapp en liten pick-up och just som han skulle köra om denna bil, tappade denna en lätt plastpressening, som lade sig över huvudet på Per-Göran. Utan att se något fick Per-Göran stopp på sin maskin på dessa smala och kurviga vägar utan att köra omkull och bilen som kom efter såg vad som hände, bromsade och slog på varningsblinkersen för att inga andra eventuellt skulle köra om. Pick-up föraren märkte ingenting utan körde på som vanligt. Olyckstillbudet slutade lyckligt, men tänk på att allt kan hända och att det inte är så noga hur man spänner fast saker och ting, helst neråt Italien.
I alpvärlden, främst Italien och Frankrike, akta er för tävlingscyklister eller sådana som vill vara tävlingscyklister. De kommer farande med hög fart nedför backarna, flera i bredd genom skymda kurvor.
Flera sådana tillbud var Per-Göran och hans son med om efter dessa vägar och om cyklisterna är på väg uppför i stora klungor, håller de nästa aldrig åt sidan, det är bara att åka efter i låg fart, tills man ibland kan köra om någon för att så småningom ta sig förbi hela klungan (för att strax därefter komma ikapp en ny klunga).
Undertecknad som åker husbil i europa varje år, träffar också alltför ofta på dessa marodörer till cyklister.
Husbilen är ju lite bredare än en mc, och på vägar som ibland endast är totalt lite bredare än en fil, blir det svettigt ibland när dessa cyklister kommer farande nerför bergsidorna. Undrar hur många cyklister som går åt varje år? Så alla ni som åker på dessa fina semestrar, se upp!!!
Med motorcykel till Dolomiterna 25/6 - 8/7 2001 av Per-Göran Berg
Som resekompis hade jag min son Stefan med. Han åkte på en Triumph Sprint -91 och jag på min BMW R 100 Paris Dakar -91.
Bakgrunden till resan var att jag och frugan var i det här området med bil och husvagn året före och upptäckte vilka fantastiska motorcykelvägar det var här i norra Italien.
Resan gick till Göteborg - färja över till Danmark - ner genom hela Tyskland - in i Österrike och över till norra Italien där bergskedjan Dolomiterna ligger, på gränsen mellan Österrike, Schweitz och Italien. Efter några spännande dagar på slingrande bergsvägar fortsattes resan ner till byn Cesenatico vid Adriatiska havet, strax ovanför Rimini.
Hemresan gick återigen över Dolomiterna, genom Brennerpasset och in i Österrike. Därifrån motorvägen till Innsbruck och autobahn genom Tyskland och hem till Sandviken.
Resan tog 14 dagar och blev ca. 600 mil lång.
Text och foto Caj Abrhamsson samt text och privata bilder av Per-Göran Berg.
11 – 13 juni var det dags för årets långresa på motorcykel för MCHK Gävleborg, SKEPP O´HOJ. Resan som för första gången var en tredagars gick till Åland och det var 15 motorcyklar med, tillsammans 18 personer, som lämnade Gävle klockan 09.00 från f.d. Eriksson Bilteam på söder. Sträckningen gick över Furuvik, Karlholm och Skärplinge till Forsmarks Värdshus där det blev kaffe och en god smörgås. Vidare till Hallstavik för tankning innan vi rullade in till Grisslehamn för att åka med Eckerölinjen till Åland.
Efter att ha surrat cyklarna ordentligt (fast det var lugnt på havet), och lagt av oss våra jackor i någon av de två hytterna som hyrts, var det dax för den fina buffén. Några sågs även smyga omkring i taxfrin på båten.
Efter ilandkörning på Eckerö, färd till Mariehamn och hotell Cikada, som blev vårt natthärbärge i två nätter.
Efter en god frukost, rullade vi iväg klockan nio på morgonen, först tll Bomarsund för att bl.a. beskåda de delar som finns kvar av den gamla fästningen, som uppfördes mellan åren 1832 – 1843 av ryssarna. Detta var Ålands största byggnad någonsin, där huvudfästet innehöll hela 246 rum (över 18.000 kvadratmeter boyta), utrymmen för 2.500 man och 115 kanoner. 1 augusti 1854 anfölls fästningen av en brittisk-fransk styrka som besegrade ryssarna efter att redan 2 augusti sprängt denna fästning. Nu var vi längst österut på Ålands fastland. Nu vändes cyklarna istället norrut till Geta och Getabergets topp, där det vankades lunch, först en god fisksoppa, därefter Ålandspankaka, smaskens.
Mätta och belåtna vände vi motorcyklarna åter söderut, passerade åter Mariehamn och nu sydost ut till Lumparland med en extrasväng norrut, innan vi vände och åkte ner till Svinö och färjan till Degerby på Föglö. Här blir det även en tur upp till Överö och då även en till färja av mindre typ, liknande den som går mellan Öregrund och Gräsö, fast mindre.Tillbaka till Degerby och fikarast vid Enigheten, som är en gammal Tings- och gästgivargård med anor redan från 1500-talet, då den första gången benämndes i skattelängder. Mycket har hänt med dessa tre bevarade gårdar under alla dessa århundraden, där det bland annat varit brännvinsförsäljning, men numera åter är en gästgivargård, där en god smörgås på Ålandsbröd smakfullt försvann ner i struparna. Vi fick även visning av de fint restaurerade gårdarna.
Efter att ha färjat tillbaka till Svinö gick färden återigen till Mariehamn och hotell Cikada, där det vankades en trerätters middag med en härlig oxfile som huvudrätt.
Dag tre gick färden åter till Eckerö på västra sidan av Åland med stopp vid Postmuseet samt ut till Käringsund, där bland annat Tjorvenfilmer har spelats in. Sedan var det bara att styra in i Eckerölinjens färjas gap igen och surra cyklarna, för att denna gång äta någon av dagens rätt i bakre ändan på båten.
Vägen hem gick även nu över Forsmarks värdshus, där det nu blev kaffe och bulle innan vi avslutade vår gemensamma färd på samma sätt som när vi startade, Erikssons Bilteam i Gävle.
De som hade fixat hela denna fina resa var Rolf Markström, Hans Back samt Lars Bäckström som var vår ciceron på de delar som gick på Åland.
Det skulle ha varit ytterlig en person med på resan, nämligen Birgitta Dahl, som gjort en mycket bra tippspromenad med frågor om Åland, som vi genomförde vid hotellet, men Birgitta själv fick inte vara med, hon fick en pyspunka på sin Ducati redan innan hon lämnade hemmet.
Vinnaren av tippspromenaden blev Yvonne Mattsson.
Längden på resan där mc-hjulen snurrade var för undertecknad 59 mil lång, fram och tillbaka till Sätra i Gävle.
Text och Foto: Caj Abrahamsson
Länkar
Senaste nyheter
MC-resa till Dolomiterna 2018
2018 > 04
"Per-Göran Berg - MC-resa till Dolomiterna på en klubbkväll 2018"
Per-Göran Berg från Sandviken berättade och visade mycket fina bilder från en resa i Dolomiterna 2001,
på vårt klubbmöte i Bygården, Överhärde torsdagen den 22 mars.
Per-Göran och sonen Stefan gjorde denna resa 25 juni – 8 juli. Läs Per-Görans egen text nedan och se hans fina bilder, men en sak som han glömde att skriva, men han berättade om en otäck händelse.
De kom ikapp en liten pick-up och just som han skulle köra om denna bil, tappade denna en lätt plastpressening, som lade sig över huvudet på Per-Göran. Utan att se något fick Per-Göran stopp på sin maskin på dessa smala och kurviga vägar utan att köra omkull och bilen som kom efter såg vad som hände, bromsade och slog på varningsblinkersen för att inga andra eventuellt skulle köra om. Pick-up föraren märkte ingenting utan körde på som vanligt. Olyckstillbudet slutade lyckligt, men tänk på att allt kan hända och att det inte är så noga hur man spänner fast saker och ting, helst neråt Italien.
I alpvärlden, främst Italien och Frankrike, akta er för tävlingscyklister eller sådana som vill vara tävlingscyklister. De kommer farande med hög fart nedför backarna, flera i bredd genom skymda kurvor.
Flera sådana tillbud var Per-Göran och hans son med om efter dessa vägar och om cyklisterna är på väg uppför i stora klungor, håller de nästa aldrig åt sidan, det är bara att åka efter i låg fart, tills man ibland kan köra om någon för att så småningom ta sig förbi hela klungan (för att strax därefter komma ikapp en ny klunga).
Undertecknad som åker husbil i europa varje år, träffar också alltför ofta på dessa marodörer till cyklister.
Husbilen är ju lite bredare än en mc, och på vägar som ibland endast är totalt lite bredare än en fil, blir det svettigt ibland när dessa cyklister kommer farande nerför bergsidorna. Undrar hur många cyklister som går åt varje år? Så alla ni som åker på dessa fina semestrar, se upp!!!
Med motorcykel till Dolomiterna 25/6 - 8/7 2001 av Per-Göran Berg
Som resekompis hade jag min son Stefan med. Han åkte på en Triumph Sprint -91 och jag på min BMW R 100 Paris Dakar -91.
Bakgrunden till resan var att jag och frugan var i det här området med bil och husvagn året före och upptäckte vilka fantastiska motorcykelvägar det var här i norra Italien.
Resan gick till Göteborg - färja över till Danmark - ner genom hela Tyskland - in i Österrike och över till norra Italien där bergskedjan Dolomiterna ligger, på gränsen mellan Österrike, Schweitz och Italien. Efter några spännande dagar på slingrande bergsvägar fortsattes resan ner till byn Cesenatico vid Adriatiska havet, strax ovanför Rimini.
Hemresan gick återigen över Dolomiterna, genom Brennerpasset och in i Österrike. Därifrån motorvägen till Innsbruck och autobahn genom Tyskland och hem till Sandviken.
Resan tog 14 dagar och blev ca. 600 mil lång.
Text och foto Caj Abrhamsson samt text och privata bilder av Per-Göran Berg.