Motorcykelhistoriska klubbens Gävleborgsavdelning bildades 1981 och är en ideell förening för intresserade av äldre motorcyklar. Vi är ca 200 medlemmar och har tillsammans ungefär 400 motorcyklar.

Årsmöteshandlingar, protokoll, medlemsinformation mm finns under fliken
"Om klubben/Hämta filer" 

Sommarens klubbkörningar



Obs! Nya utgåvor

  • Onsdagskörningar 24 april
  • Måndagsåkningar 1 juni


Klicka på bilderna nedan för att förstora.
 

Onsdagskörningarna fortgår i alla högsta grad. Onsdagen den 17 juli kunde ett stort antal av oss smaska i oss goda smörgåsar, eller något annat härligt fikabröd vid Lundgrens Bageri i Österfärnebo.  Här syns några fikasugna ”knuttar” denna kväll.
 
 
Text och Foto:   Caj Abrahamsson

Höga Kusten - smakprov på ett bildcollage av Caj Abrahamsson
Läs/hämta hela
resereportaget
Årets långresa för MCHK Gävleborg gick av stapeln måndag – torsdag, 10 – 13 juni, och gick till Höga kusten. Rolf Markström, Bo Borg och Hans Back, hade planerat det hela och fått till en mycket trevlig tur, där de stora vägarna undveks så mycket det gick, och sevärdheterna samt mat- och fikaställen var mycket bra. Tyvärr kunde inte Hans Back vara med på turen p.g.a sjukdom i familjen.

Måndag. Fint paus ställe för lite vattendricka på väg till Sundsvall. Fr.v. Lars Grönlund, Rolf Markström och Kjell Sjöberg. Undertecknad Caj Abrahamsson, stod bakom kameran.

Fotat från hotellfönstret vid Hotell Södra Berget i Sundsvall. Nu har även Anders Lagerqvist/ Inger Vikström kommit, och även Michael o. Yvonne Mattsson samt Håkan o. Cathrine Sjöberg, varav de sistnämnda paren åkte bil till Sundsvall och transporterade sina 30-tals Husqvarnor per bilsläp

Tisdag. Det var mycket fina saker att se på vår väg. Här fikapaus vid sidan av Sandöbron på Wästerlunds Konditori, som öppnade redan 1946 och är K-märkt med sin 50-tals inredning. Fin och stor tavla över Sandöbron som just passeras av en lastbåt. Närmast med ryggen åt, Kjell Sjöberg, därefter Inger Vikström och Anders Lagerqvist och under tavlan Lars Grönlund. T.h. Cathrine Sjöberg i rosa och på soffan Yvonne Mattsson.
Yvonne hade så här långt åkt med Cathrine i hennes Saab Cab, då det var ganska mycket större vägar till att börja med, innan hon kröp ner i sidovagnen bredvid Michael. Cathrine åkte följebil, då Håkan inte hade någon sidovagn på sin ”Qvarna”, en inte alltför trevlig sysselsättning emellanåt på de större vägarna.
- Usch, det är hemskt, huttrar Cathrine, långtradarna ligger ju direkt i baken på mig.
De kunde ju inte veta att Cathrine tillhörde vårt gäng som höll c:a 70 km/tim på E4.

MCHK:s Måndagsåkning 24 juni gick till Magnus Schenström i Sandviken som tillsammans med sin sambo Anette Nilsson förevisade sina motorcyklar, bilar och garagen samt verkstad. Hemma på tomten var redan grillen i full gång när vi anlände, då de bjöd på grillad korv, kaffe och olika sorters dricka.
Magnus är kanske mest känd för sin (eller egentligen sambo Anettes) rosa Rolls Royce på crucingar och träffar, men här fanns mycket godis att se på både 2-, 3- och 4 hjul. Se närmare på några bildtexter. Som avslutning på  dagen åkte vi några stycken till hans verkstad för att titta på hans senaste projekt. Han håller nämligen på att bygga om en Volvo 945 till en Pick-Up, och den nya motorn sitter redan på plats, givetvis en Chevy V8.
Familjen har två Chevrolet-cabbar, som de tänker sälja, om någon är hugad. En Corvette, -88 med V8, 350” = 5,7 liter och TPI- insprutning, automat samt en Camaro -89, V8, 305” = 5 liter, TBI-insprutning, manuel 5-växlad.
 
Text och foto:   Caj Abrahamsson

En rosa Rolls-Royce. Nej, inte riktigt. Karossen är från en Rolls från 1969, men därunder lever en Chevrolet Caprice från 1977 som har fått en spritt ny motor från GM, en V8 350” = 5,7 liter som inte hunnit gå 100 mil ännu. Det finns en 3 stegs TH400 automatlåda och diffbroms.
- Ett omfattande bygge, säger Magnus. Största jobbet var att fälla in Chevans ram i RR karossens självbärande konstruktion. Ramen är förlängd åtta centimeter och det har varit mycket rost att laga. Dörrar och luckor är av aluminium. Sambo Anette har sytt hela inredningen i bilen.
Bilen har vunnit tredje pris på Elmia för elva år sedan.

Den egentillverkade instrumentpanelen på Rollsen, här syns även lite av Anettes arbete.

En trehjulig NV C 11/43. Alltså tillverkad under kriget, och därmed drevs de med elmotorer tills kriget tog slut då de fick en liten bensinmotor. Magnus har satt i en Lifan 107 cc motor med tre växlar och halvautomat, backväxel, elstart och 12 volt. Magnus har även en Husqvarnamotor som denna modell fick några år efter kriget, en 120 kubikare, som han kan återställa fordonet med, och en NV elmotor från krigstiden, men där fattas reglerutrustningen.

Detta är en Chang Jiang 750 B från 1967, med en 750 cc motor på 18 kw, är fyrväxlad samt har backväxel. Detta ser väl alla, kan jag tänka mig.
När Magnus köpte den i mars 2018 hade den endast gått 12 kilometer. Blivit stående p.g.a sjukdom och andra orsaker. Så hela cykeln med sidovagnen var i detta fina skick vid köpet. Batteri, oljor och däck är givetvis bytt. - Fälgarna samt ekrar ”var bara medskickade” vid nyleveransen säger Magnus, så därför har jag låtit rikta om samtliga hjul, de slog centemetervis. Den är inregistrerad i Sverige våren 2019 och har nu gått hela 5 mil.
Magnus berättar vidare att Ryssland sålde 1957 en komplett MC-fabrik till Kina, och därför är Djeper och Ural från Ryssland väldigt lika.

Här syns en CeZeta Bohemia från 1962 som har öknamnet ”Näsapa”. Motorn är på 175 kubik och är fläktkyld och har elstart. Tillverkad i Tjeckien. Såld ny i Helsingfors i Finland och svenskregistrerad våren 2019.

Fika i det fina vädret.

Att det står så många termosar på borden beror på att det i programmet för måndagskörningar står att det skall finnas eget fika med. Men det hade ej varit nödvändigt, Magnus bjöd.

Den 26 juni trotsade ett 20-tal medlemmar regnskurarna och tog sig till Rat Rod Café i Hofors - en upplevelse utöver det vanliga i nostalgins tecken. I cafeét var det även en nostalgisk prislista. Vad sägs om kaffe 2 kr och bulle 8 kr - väldigt gott.

Saxat från hemsidan
Är du svag för rostiga prylar, amerikanska bilar eller unika miljöer?
Svarar du minst ett ja, då ska du definitivt besöka Rat Rod Café i Hofors.
Här har bilentusiasten Jarmo Halttu återskapat känslan av en solstekt och vindpinad 30-talsmack någonstans i den amerikanska södern. En riktig nostalgitripp med tankstation, reservdelsbutik, smörjbrygga och ett fullbelamrat skrotupplag.


Foto: Hans Back, text: Pär Bäcklin
.

Här har Magnus Schenströms Chang Jiang hamnat i fint sällskap.

Här går det lite tungt utan däck

 En "hård" husvagn

Måndagsåkningen den 17 juni gick till Hille Hembygdsgård och den lilla Smedjan som finns där. Björn Roos tog emot oss och guidade oss genom sin tillverkning av en järnkrok och förklarade samtidigt vad han gjorde och varför. Inför våra stora ögon hanterade han sin hammare och järnpinnen mot städet till det blev ”en vacker svan”. Ingen av oss besökare vågade dock försöka oss på detta, trots flera försök av Björn att någon av oss skulle testa att göra ett litet hantverk.
Björn, som själv är medlem i MCHK Gävleborg och bl.a. kört Road Racing, började med detta för femton år sedan, då han gick sin första kurs i denna svåra konst.
- Jag jobbar en hel del med detta, säger Björn Roos, - jag tar även emot beställningar från folk som vill ha olika saker gjorda. Mest arbetar jag i konstglas för försäljning och även här efter beställningar.
  
Text och foto:  Caj Abrahamsson

Detta skall bli en fin liten krok i händerna på Björn Roos.

Här kapas stången av.

:Här är den lilla kroken klar, med eget sigill och allt.

Klubbens årliga 6 juni tur startade som vanligt vid Volvo personvagnar i Gävle. 16 deltagare startade färden mot Forsbacka, Sandviken till Kungsgården där klubben bjöd på fika på Berglunds Bageri. Efter en stunds avkoppling i det fina försommarvädret fortsatte färden mot Järbo, Jäderfors, Sandviken och för vissa hem till Gävle. En mycket trevlig tur på lite ovanliga mc-vägar.
Text: Michael Mattssson
Foto: Bernt Sjöstrand

Onsdagen den 22 maj, var det Böcklingtur till Åby Gård i Valbo, dit Willy Johansson och Dick Skoog fixat nyrökt böckling från Sture Nordin i Bönan och tilltugg därtill.
 
Det var Björn Sjunning, känd rallyfantom, som tog emot oss på Åby gård, som har anor ända från 1546. Björn berättar bland annat att övervåningen är i 1700-tals skick samt är byggnadsminnesförklarad. Björn har ägt dessa domäner efter sin far Harald sedan 1982 och delar nu detta med sin systerson Viktor Plym sedan 2014.
 


Dick Skoog t.v. tillsammans med Willy Johansson t.h. fixade Böcklingar med tilltugg hemma hos Björn Sjunning (i mitten) på Åby gård i Valbo.

Björn som tagit oändligt många rallysegrar runt om i Sverige och även firat fina framgångar i Tjeckoslovakien, är även känd inom stora kretsar för sin konst att kunna dubba bra rallydäck. Som mest dubbade han hela 3.500 stycken på en vintersäsong. Bland annat har han dubbat däck åt VM-förarna Hannu Mikkola, Juha Kankkunen och Kenneth Eriksson, men blev kanske mest känd för den stora allmänheten som dubbare, när han dubbade däcken till den tjugonde Bondfilmen ”Die Another Day” med Pierce Brosnan som James Bond. Bilarna i jakten är en Aston-Martin och en Jaguar
Här kommer nu historien om dessa ”filmdäck”. Björn var i England, när han blev kontaktad av några Japaner om han kunde dubba däcken till filmen.  - Det är klart, sade Björn, och efter 14 dagar kom två japaner med helikopter och ville titta på hans lokaler. De blev nöjda, så efter ytterligare 14 dagar kom 36 däck, 32 till filmen och 4 till Yokohamas utställning. Däcken hade hela 250:s bredd och dubbades med ett utstick av 7 mm av 16 totalt. 572 dubb per däck.
- Det blir för mycket dubb, sade Björn, men så skulle de ha det. Efter en månad ringde telefonen:
- Det går inte att åka på sladd, hördes det från andra sidan, hur kan vi dra ur hälften av dubben?
- Går ej, sa Björn, men ni kan sätta en rondell på dubbspetsen i några sekunder, då kommer den upp i över 140 grader, då är det bara att lyfta ur dubben.
 
Därefter började tidningarna vakna, det blev 36 intervjuer och en tjej från ett radioprogram ville komma och hämta Björn med helikopter för att flyga till ett evenemang i Stockholm, men då sade Björn, Nej. Nu fick det vara slut på tokigheter.
Vet ni vem som vann kappkörningen i filmen?  En svår fråga, James Bond eller skurken?
 
Efter att ha dubbat tävlingsdäck i 40 år, c:a en miljon däck, har nu Björn lagt denna syssla på hyllan.
 
Björn Sjunning visade även upp sina tre bilklenoder: En Lotus Cortina från 1966. Han visste att bilen han tänkte köpa var bra och med många segrar av ägaren.
- Jag hämtar bilen om en månad, sade Björn, som hade häcken full just då, men när de sedan hämtade Lotusen var alla fina, friska delarna bortplockad. - ”Det var en skrothög” . Efter mycket jobb och pengar var bilen åter som ny, och Björn radade upp segrar bland klassikerna, bl.a. vann han klassiska cupen fyra gånger samt även Svenska Rallyt i klassiska klassen. Vid en tävling i Trollhättan tog det dock slut, när han jagade en topp-placering även mot dagens fartmaskiner med sin oldtimer. Det slutade med att han rullade mot en bergvägg. Efter detta har bilen lagats i England och står nu som finbil. En annan finbil är en Ford Fairlane Crown Victoria från 1955 med glastak och V8-motor. Numera är även den i nyskick med bl.a. alla elledningar nydragna. Sist men inte minst så har vi värstingen, en Ferrari 488 Spider med dubbelturboladdad V8 på 700 hästar. Spider betyder att plåttaket fälls bakåt och vips är det en snabb cabb som har en toppfart på 325 km/tim och accar från 0-100 på 3,0 sekunder. Det var inte bara att åka och köpa en sådan bil, om han ens skulle få göra det, men Björn hade en kompis med sig, som talade om att han gått i skola med och kände kungen, då var det inga problem. Björn hamnade på andra plats bland de bilar som skulle beställas, men han måste först betala in 200.000 kronor, för att eventuellt få bilen. Därefter bestämdes allt, hur han ville ha sin bil. Hur skulle instrumentbrädan se ut, fälgar, ratt, stolar, bromsar o.s.v Det slutade med extragrejer för 600.000 kronor och ett slutpris på 3,1 miljon.
Björn testade bilen på Rörbergs flygfält en gång och kom upp i 319 km/tim efter en kilometer, innan det var dags att bromsa. Då hade han ”knappen” inställd på automatlåda, med paddlarna, gick det för sakta att växla.
 
Det var även killar som gillar militärfordon där och visade upp sig under ledning av Hasse Andersson. Här fanns en Jeep från 1945 som levererats till Grekland vid andra världskrigest slut, vid oroligheter i landet,men vem vill sitta i förarsätet på denna Jeep när det smäller? Föraren sitter direkt ovanpå bensintanken med endast en tunn dyna emellan.  Givetvis en Volvosugga. En Volvo Pansardräpare eller som den egentligen heter Pansarvänspjästerängbil 9031 som var bestyckad av en 9 cm pansarvärnskanon 110. Motorn är en Volvo B18A på 65 hk.
Två militärmc hade också tagit med, en Monark med Jawamotor samt en KTM.
Allt mycket roligt att se.

Text och foto: Caj Abrahamsson

Björn Sjunning med sin Ferrari 488 Spider.

Björn Sjunning. OBS att taket här är nedfällt på Ferrarin.

Ytterligare en av Sjunnings finbilar, en Ford Fairlane Crown Victoria -55 med glastak.

Numera finbil. Ford Lotus Cortina -66. Välanvänd Rallyraket som numera har fått pension. Stora huset på Åby gård syns i bakgrunden, med hela övervåningen Byggnadsminnesförklarad i sitt 1700-tals skick.







Här låter vi oss smaka. Böckling, hårt bröd mm MUMS.

En Volvo ”Pansardräpare”

Hasse Andersson visar ett 9 cm pansarvärnsskott till ”dräparen”.

Jeep -45 som varit och stridit i Grekland vid andra världskriget slut........







....men vem vill sitta uppe på bensintanken med endast en liten dyna emellan, om det skulle smälla?







En Volvo Sugga så klart.

Finns det flygplan i närheten – 20 mm Lvakan?  
 Pang, pang, pang

På klubbträffen torsdagen den 11 oktober var det en högtidskväll för de som gillade moto-crossen i fornstora dagar. Då fanns Hembygdsföreningens Ulf Westin på plats och berättade om ”Sippan”. Så var nämligen den lokala benämningen på dåtidens hemmabana för SMK Gävle, annars populärt kallad ”Siporexgropen” i Vretas Valbo. Ett namn kopplat till Gävleföretaget Siporex som tillverkade lättbetongblock 1945-1971. Redan under sommaren 1953 hördes det första motorljudet då grustaget började avvecklas.

                                                                              Vår ordförande Michael Mattsson tackar Ulf Westin t v för en trevlig kväll

Tiden i ”Sippan” var en stor glansperiod för SMK-Gävles moto-crossavdelning, vars lagmedlemmar syntes högt upp i prislistorna. Även rikskändisar i form av bl a ”Vilde Bill” Nilsson och Sten ”Storken” Lundin deltog i ett antal tävlingar.
År 1959, då en av SM-tävlingarna avgjordes här, vann vår egen Bertil Eriksson ”lilla klassen” över Torsten Hallman, för övrigt den senares enda förlust det året. En tävling där nog ”Sippan”-perioden hade flest antal åskådare – 3200 betalande.

Vid den här tiden, var i likhet med roadracingen, 500 cc-klassen att betrakta som kungaklassen, men i moto-cross fick man ha motorn igång vid start till skillnad från roadracingen där det var springstart.
Med motorn igång var det svårt att undvika tjuvstarter, så man hade allehanda trix för att hålla starten bl a under en period vänster hand på hjälmen för att inte växeln skulle kunna läggas i förtid. Ett försök med ljuslampor fungerade inte i stark solbelysning, så tävlingsledare Gustaf Hägglund fick åter ta fram startflaggan.

Förutom tidigare nämnde Bertil Eriksson som dominerade 250-klassen i distriktet och även tävlade på elitnivå var Gävles Karl-Gunnar ”Salle” Salander nestorn i 500-klassen. I lagtävlingar hade ”Salle” det hedervärda numret 50 på sin maskin. Jmf proffscyklingen där lagets kapten alltid har nollan på nummerlappen och därmed är den som övriga laget kör för. Men alla lagmedlemmar är lika viktiga – det gällde att slå ”sin förare” i de andra lagen.
Epoken ”Sippan” tog slut då den sista tävlingen kördes 1961.

Det som var speciellt roligt var att flera av dåtidens lokala stjärnor fanns på plats i Bygdegården denna klubbkväll.

Text Pär Bäcklin
Foto Arbetarbladet, J-berg/arkiv Gävleborg, ”privat” och Hans Back

Här har man ännu inte hunnit få bort lingrävaren som färdigställt banan.












Karl-Gunnar "Salle" Salander på sin Matchless 500 cc

Bertil Eriksson vinner "lilla klassen" 1959

Stilstudie av Bertil på sin Silverpil. Titta på Husqvarnans typiska framfjädring, som var vanlig på standarcyklarna.

Måndagen den 30 juli, gick Måndagskörningen hem till Leif Aurosell i Hedåsen (mellan Årsunda och Österfärnebo). Leif som åker sidovagnsracing med sin specialmaskin som har en König båtmotor, dock ”lite” ändrad för sidovagnsracing.
Leif har tillsammans med Lars-Gösta Schwartz från Hofors utvecklat dessa sidovagnsmaskiner (Lars-Gösta som åkt den berömda tävlingen på Isle of Man inte mindre än 26 gånger).
Deras motorcyklar är verkligen speciella, den förändrade König-motorn från båt till sidovagnsracer är bl.a. slidmatad med hjälp av en ”gammal grammofonskiva”, som man gjort ett jack i. När de bromsar ekipaget och styr åt t.ex. höger, vrids bromsskivan åt vänster. Bromsskivorna är förresten från Renault 8 och 10-bilar medan hjulen är 10-tums hundkojehjul.

        
                                                                                             Vilket race-ekipage, som synes sitter bromsskivan fram inte alls hjulet.

När Leif start upp härligheten och varvar upp den till 12000 varv/min kommer ett mycket skönsjungande ljud till oss publik
som hänförda lyssnar till de konstruktioner som Leif och Lars-Gösta fått till.
- Numera åker jag Classic Racing, säger Leif Aurosell. Jag har slutat att åka runt på Europas racingbanor, det blev helt enkelt för dyrt, så den bästa cykeln jag hade, har jag sålt till Prag.
- Jag hade också en långcykel (en längre variant av en sidovagnsracer) fortsätter Leif, som jag sålde, men den killen åkte av rejält, ut på en åker som hade en höjdskillnad på två meter nedåt i 240 km/tim. De flög åt alla håll och kanter, och den skadade karossen har jag nu köpt tillbaka, få se om jag skall rusta denna och bygga upp ett nytt raceekipage.
Leif berättar vidare att han började tävla redan när han var 15 år med en 98:a på en sandad isbana i Årsunda. Han har i början av sin karriär från 1956 åkt motocross med tre stycken Husqvarna Silverpilar. Han har kört 1000-mseters, backe osv och hittills haft 10-talet sidvagnscyklar.
Numera är Leif Aurosell 78 år fyllda, men vad är det på en fullfjädrad racingförare.
 
Text och foto:  Caj Abrahamsson 

 Här finns kraft och ovanliga konstruktioner.







Konstruktörer och förare på Leifs maskin. Fr.v. Leif Aurosell och Lars-Gösta Schwartz.







En tilltuffsad och hoptejpad långkaross, som kanske blir en racer på nytt.

Både Leif Aurosell och Lars-Gösta Schwartz körde helgen efter, alltså 3-5 augusti, 53-Årsracet på Sviestabanan i Linköping. Där tränas och tävlas det samtidigt i Roadracing, Motocross, Trial och Speedway både med och utan sidovagnar dessa dagar, inom Classic Racing.
För både Leif och Lars-Gösta gick det inte så bra på lördagens tävling, bägge fick bryta, För Lars-Gösta med burkslav Hans Blom gick det sämst, en kolv skar, så för dem var det bara att ställa in cykeln i släpvagnen och bli åskådare. I Leifs maskin gick en slidrem sönder, vilken kunde bytas, så han med sin burkslav Sören Eriksson från Enköping kunde åka in på tredje plats i söndagens tävling.
 
                                                                                                   Leif Aurosell t.v. med burkslav Sören Eriksson inför tävlingarna.
Text och foto:   Caj Abrahamsson                                                                                                                                                                                                               

 Leif Aurosell/Sören Eriksson jagar mot sin tredje plats, här före Rasmus Dombernowsky

 En burkslavs vedemödor.

 Att vara smidig var ordet.

Allt hade fungerat bra på träningen för Lars-Gösta Schwartz t.v. och Hans Blom....men sedan fick de tyvärr bryta.






Lars-Gösta Schwartz/Hans Blom, så länge det varade.