Motorcykelhistoriska klubbens Gävleborgsavdelning bildades 1981 och är en ideell förening för intresserade av äldre motorcyklar. Vi är ca 200 medlemmar och har tillsammans ungefär 400 motorcyklar.

Protokoll, medlemsinformation mm finns under fliken
"Om klubben/Hämta filer" 

Sommarens klubbkörningar är avslutade och vi tackar alla inblandade, de som planerat, kommit med idéer och varit värdar.

OBS! Nästa klubbkväll är den 15 november - "Filmtime"
"Valbo verkstad AB" utgår pga sjukdom

Se program under fliken "Kalender"
 

På klubbträffen torsdagen den 11 oktober var det en högtidskväll för de som gillade moto-crossen i fornstora dagar. Då fanns Hembygdsföreningens Ulf Westin på plats och berättade om ”Sippan”. Så var nämligen den lokala benämningen på dåtidens hemmabana för SMK Gävle, annars populärt kallad ”Siporexgropen” i Vretas Valbo. Ett namn kopplat till Gävleföretaget Siporex som tillverkade lättbetongblock 1945-1971. Redan under sommaren 1953 hördes det första motorljudet då grustaget började avvecklas.

                                                                              Vår ordförande Michael Mattsson tackar Ulf Westin t v för en trevlig kväll

Tiden i ”Sippan” var en stor glansperiod för SMK-Gävles moto-crossavdelning, vars lagmedlemmar syntes högt upp i prislistorna. Även rikskändisar i form av bl a ”Vilde Bill” Nilsson och Sten ”Storken” Lundin deltog i ett antal tävlingar.
År 1959, då en av SM-tävlingarna avgjordes här, vann vår egen Bertil Eriksson ”lilla klassen” över Torsten Hallman, för övrigt den senares enda förlust det året. En tävling där nog ”Sippan”-perioden hade flest antal åskådare – 3200 betalande.

Vid den här tiden, var i likhet med roadracingen, 500 cc-klassen att betrakta som kungaklassen, men i moto-cross fick man ha motorn igång vid start till skillnad från roadracingen där det var springstart.
Med motorn igång var det svårt att undvika tjuvstarter, så man hade allehanda trix för att hålla starten bl a under en period vänster hand på hjälmen för att inte växeln skulle kunna läggas i förtid. Ett försök med ljuslampor fungerade inte i stark solbelysning, så tävlingsledare Gustaf Hägglund fick åter ta fram startflaggan.

Förutom tidigare nämnde Bertil Eriksson som dominerade 250-klassen i distriktet och även tävlade på elitnivå var Gävles Karl-Gunnar ”Salle” Salander nestorn i 500-klassen. I lagtävlingar hade ”Salle” det hedervärda numret 50 på sin maskin. Jmf proffscyklingen där lagets kapten alltid har nollan på nummerlappen och därmed är den som övriga laget kör för. Men alla lagmedlemmar är lika viktiga – det gällde att slå ”sin förare” i de andra lagen.
Epoken ”Sippan” tog slut då den sista tävlingen kördes 1961.

Det som var speciellt roligt var att flera av dåtidens lokala stjärnor fanns på plats i Bygdegården denna klubbkväll.

Text Pär Bäcklin
Foto Arbetarbladet, J-berg/arkiv Gävleborg, ”privat” och Hans Back

Här har man ännu inte hunnit få bort lingrävaren som färdigställt banan.












Karl-Gunnar "Salle" Salander på sin Matchless 500 cc

Bertil Eriksson vinner "lilla klassen" 1959

Stilstudie av Bertil på sin Silverpil. Titta på Husqvarnans typiska framfjädring, som var vanlig på standarcyklarna.

Tisdagen den 2 oktober avslutades måndagskörningarna inom MCHK Gävleborg med Hans Ädel och Anders ”Nalle” Lundgren som fixare. Måndagskörningarna har varit på måndagarna, utom de två sista extra gångerna, då det blev tisdagar.
Den sista av årets åkningar inom detta, tog oss till Svartviksstugan på Högbo Bruks marker norr om Sandviken och för ovanlighetens skull hade var och en av oss arton som hörsammat kallelsen eget fika med. Vädret var bra, så det gick bra att sitta utomhus för att inmundiga sitt fika.
Efter trevligt gemyt som givetvis innehöll även mc-prat, så smög alla sig hemåt för att invänta våren och nya härliga måndagsåkningar, som alltid leder till någonting att titta på, hemma hos någon eller något annat ställe som var varit intressant för oss måndagslediga knuttar.

De som ligger bakom dessa trevliga måndagsåkningar är fr.v. Anders ”Nalle” Lundgren och Hasse Ädel.
 
Text och foto:   Caj Abrahamsson
  







 ”Nalle” var hungrig och gräddade kolbullar över öppen eld, han var även snäll och bjöd andra hungriga som ville ha.

Här är det måndagsmys, fast det är tisdag.

.Öjaren ligger spegelblank i bakgrunden

2018 års onsdagskörningar inom MCHK Gävleborg är nu över, när nu riktiga hösten närmar sig, och motorcyklarna får en behövlig vila. Kanske även lite omvårdnad inför kommande sommar.
Hela 20 onsdagar har vi varit på gång, och som avslutades (som vanligt) vid ICA Maxi, Hemlingby, Gävle onsdagen den 26 september.
Men hav förtröstan, snart är våren här och nya friska färder med våra motorcyklar. Det är bara lite snöskottning och kanske en och annan sladd med bilen emellan, sen är det vår.
 
Text och Foto:   Caj Abrahamsson


                                                                                              Onsdagskörningarna avslutades med fika vid ICA Maxi Gävle

Näst sista onsdagskörningen för året gick till Brittas Café vid Hamrångefjärden 19 september. I det fina vädret hade hela 35 hojar hörsammat kallelsen för en trevlig fikastund med likasinnade. Beträffande kaffet, så kunde man välja mellan brygg eller kokkaffe, det var inte igår det inte.
Sammanhållande för denna träff var Bengt Axlund, men han hade ingen mc på gång just nu, så han kom med en verklig pärla, en Chrysler Windsor från 1960. Här kommer lite om denna bil, den är 5,47 meter lång och 2,17 meter bred. Motorn är en V8 på 3,83 kubiktum och tyngden 2020 kilo. Redan då hade denna bil AC, Elhissar och Styr- samt bromsservo. Det finns även eldrivna säten samt att när någon av dörrarna öppnas helt, vrids detta säte utåt, så att det skall vara lätt att sätta sig in. Vänster yttre backspegel är ställbar via wirestyrd knapp inifrån.
  
Text och foto:   Caj Abrahamsson

Färdigfikat för denna gång. Möjlighet fanns att sitta både inne- och utomhus.

Bengt Axlund med sin pärla, en Chrysler Windsor från 1960.

Bilsätet vrids ut av sig själv vid full dörröppning.

Måndagen den 17 september fick Svenska Sjöräddningssällskapet i Gävle besök av oss från MCHK Gävleborg. Räddningssällskapet håller till vid f.d. Gävle varv.
 
Olle Hildingson från Räddningssällskapet berättade att Svenska Sjöräddningssällskapet är hela etthundraelva år gammalt, men att Gävlesektionen bildades 2007.
Detta sällskap är icke statligt, utan alla de 2.300 personer som arbetar med detta i Sverige gör det helt ideellt. Föreningen lever på medlemsavgifter, donationer samt ibland även testamenten från personer som avlidit.
 

Olle Hildingson, en av alla de frivilliga till sjöräddningssällskapet berättar här sittande på den högra förarstolen med styrjoysticken i handen. Framför sig har han det elektroniska sjökortet. Nedanför platsen där man lägger ev. skadade personer för omvård.

- Föreningen har två båtar här i Gävle, berättar Olle Hildingson vidare, en äldre Ribbåt som är sju meter lång och heter Tomas Stenberg, men den borde bytas ut, om det fanns pengar.
- Dessutom har vi en båt som är speciellt framtagen för sjöräddning, fortsätter Olle. Båtens namn är Greta Dybeck och är donerad av skeppsredare Clarens Dybeck. Längden på båten är 12 meter och har ett djupgående på endast nio decimeter. - Man måste dock vara lite försiktig när man kör på grunt vatten för de två 500 hästars motorerna behöver en mängd vatten för att fungera. Båten drivs nämligen av jetvattendrift, och det är två nio liters lastbilsmotorer från Volvo som står för kraften.
 
Hela båten är byggd av ett kompositmaterial, ett både starkt och lätt material, men väger i alla fall 13 ton. Toppfarten på båten är c:a 35 knop.
 
Båten som styrs av en joystick, kan vända på en ”5-öring”, backa i full fart, bromsa på nolltid och även åka sidledes. Det finns fyra fina GT-stolar som manskapet sitter i, och den kan köras från de bägge stolarna längst fram och då har den ena av dessa killar en radarbild framför sig och den andra ett elektroniskt sjökort. - men man får inte glömma bort att titta på verkligheten som det ser ut framför båten också, påpekar Olle Hildingson och säger samtidigt att många fritidsskeppare glömmer bort att när man åker i c:a 30 knop, ligger man ungefär 30 meter före det som visas på det elektroniska sjökortet.
 
I Greta Dybeck finns bland annat en dieseldriven flyttbar pump, för t.ex. en skogsbrand på en ö. Det finns länspumpar för att hjälpa andra båtar. Vidare syrgas, bår, sjösjuketabletter, bandage o.s.v.
 
Längst bak på båten, kan man vicka ner en del, så att det blir lättare att få upp någon person från vattnet.
 
 
Text och foto:   Caj Abrahamsson 

 Svenska Sjöräddningssällskapets räddningsbåt i Gävle, Greta Rybeck.

Vänstra förarplatsen, med radarbilden framme just nu.

Enligt eget utsago, Hustomten på bygget, Pelle Karlsson som hjälpte till med

Onsdagen den 12 september gick ”fikasvängen” till Forsbacka Wärdshus. Vi var ett stort gäng kaffesugna MCHK:are som intog det gamla fina klassiska värdshuset i Forsbacka, som har anor ända sedan 1782. I den nya delen från 1919, där vi satt, var det endast tjänstemän på Forsbacka Järnbruk som fick komma in ända till mitten av 50-talet, då allmänheten släpptes in även här
Idag drivs värdshuset av krögarfamiljen Palmborg, och så har det gjorts ända sedan 1978, de firar alltså 40 år i år. Numera är det sonen Johan som är den drivande kraften i värdshuset som inte bara har mat, kaffe och hotellrörelse, här kan man även mycket om whisky, det finns hela 260 sorter att provsmaka. 
Johan Palmborg berättade även den fina historien om hur detta bruk kom till och därmed detta värdshus och dess historia.
Under sommaren har man även motormåndagar, om någon vill ta sig själv till värdshuset.
 
Text och foto:   Caj Abrahamsson 

Krögare Johan Palmborg i egen hög person.

MCHK:are som trivdes bra i det fina antika värdshuset.

Falu koppargruva
Sju stycken var vi som samlades  den 18/6 Kl 9.00 i Nybo, Hans Ädel, Sven Petterson, Adil Karlsson, Björn Sverin, Staffan Forsberg,  Anders ”Nalle” Lundgren och undertecknad, för avfärd till Falu koppargruva. Färden gick via Sandviken, Åshammar, Lumsheden och Svärdsjö. I Svärdsjö tog vi en bensträckare vid Pizzerian som tyvärr var stängd. Därefter fortsatte vi till Falun och upp till Ingarvet för lunch på Restaurang Gästabudet.
Fem av oss tog sig ner i gruvan för en rundvandring som var mycket uppskattad. Hasse och jag stannade ovan jord. Färden gick sedan vidare via Aspeboda och Ornäs till Torsång. Efter en stunds paus med fika fortsatte vi vidare hemåt mot Hedemora, Garpenberg, Horndal på fina kurviga vägar.Det blev en 26 mil lång tur på vägar som jag delvis aldrig åkt förut. Vi hade bra väder och körde lugnt i behagligt tempo och var hemma i Valbo ca 19.30 .
Själv fortsatte jag hem till Bergsjö ytterligare 16 mil. Detta blev för mig som är ny i klubben, en mycket trevlig dag och jag ser fram emot att kunna vara med på några fler måndagsåkningar
Göran Nordqvist

Måndagen den 3 september, när vädret nästan var för varmt, tog 18 mc-chaufförer sina oldtimers motorcyklar och åkte till Gävle varv och Ångslipen.
Väl på plats fick vi oss en fin och underhållande berättelse av Lars Stjernstedt från föreningen som håller detta levande, Gävle varvs historiska förening som bildades 2005, men det var först 2008 som det verkligen började ta fart.
 
1873 startades varvet av Oskar Brodin samt två personer till, med att bland annat bygga mindre plåtbåtar, samt segelfartyg i vilka man satte in små ångmaskiner som hjälpmaskiner, säger Lars Stjernstedt, men redan 1879 kom den första konkursen.
 
                                                                                                                                                                                                                                 Lars Stjernstedt i berättartagen.

1883 tog Atlas Wallenberg över och skaffade wirespelet, men tröttnade 1889 och då steg Oskar Brodin in igen och det byggdes bogserbåtar och fartyg. 1920 byggdes fartyg på över 2000 ton.
På 1940-talet byggdes många båtar till Norge, Tyskland och Sovjetunionen. Till Sovjet bland annat 17 fisketrålare till Murmansk, vars besättningar lärde sig cykla vid Gävle varv, och fyra högsjöbogserare till Leningrad. Som mest arbetade då 450 personer på varvet.
Det har byggts fartyg åt Svenska Lloyd och tankfartyg åt Sovjet.
1951 - 1968 gick Korsnäs AB in i Gävle varv och då byggdes flytdockan samt nya verkstäder.
1967 blev det katastrof med slipen, som rasade och fartyget som skulle sjösättas kom ej i sjön, vilket blev en mycket dyr affär för varvet innan fartyget kunde levereras och allt var klart.
Det blev flera olika ägare efter att Korsnäsbolaget dragit sig ur, bl.a. Eloranta från Finland som tillverkade cisterner och cisterngavlar, därefter tog Bredenberg över varvet och gjorde det till en tung industri. Varvet som gick i land.
 
Lars Stjertnstedt, som berättade allt för oss, hade själv arbetat vid varvet och talade även om lite roliga episoder. Han arbetade som elektriker när ryssarna skulle ha sina båtar och blev inbjuden till en elektrikers hytt på en av båtarna. Häpen såg han att hela hytten var fylld av plastblommor, men sådana gick ej att få tag på i Ryssland, svarade elektrikern. Smör visste inte ryssarna vad det var, så de skar tjocka skivor och lade på smörgåsarna som pålägg. Detta skedde på festen vid överlämnandet av fartygen.
 
Efter förfrågan från MCHK att komma till varvet och hälsa på, så hade de eldat i ångmaskinen sedan fredagen före och på söndag kväll var trycket uppe i 1 bar, vilket krävs för vilogång vid visningar. När det begav sig så var trycket uppe på 6,6 bar när de drog upp båtarna.
Flytdockan kunde lyfta 5500 ton från början, men det höjdes på slutet, så att då kunde det lyftas 7500 ton. Denna blev då såld till ett varv i Holland. Huvudmaskinen till en tritonkran lyfte 45 ton, och den maskinen fick man köpa för en krona, och har nu renoverats sedan dess.
 
Tord Andersson som förevisade och körde ångmaskinen berättar att wiren som ångmaskinen drar är 190 meter lång, klarar 55 ton och har en tjocklek på en decimeter. Lutningen från vattnet är 1 på 24, alltså en meter på 24 meter. Vagnen som båten ligger på vid sjösättning, stannade kvar i vattnet till nästa båt skulle upp, om det ”var kö”.
 
Text och Foto: Caj Abrahamsson

Tord Andersson vid ångmaskinen som driver stora och lilla hjulet, som i sin tur drar wiren för slipvagnen.

Ångmaskinen som kräver mycket ved.

 Lilla hjulet.







Stora hjulet, med lite av ångmaskinens ved, förvisas av Lars Stjernstedt







Stark wire på rullen, 190 meter lång, 1 dm tjock, klarar 55 ton.











Här har slipen havererat 1967.

Måndagsåkningarna fortsätter. 20 augusti var det dags för en tur i Hälsingland igen. Efter att vi sammanstrålade vid varuhuset Variant i Bergvik tog fixarna för denna träff, Stig Olsson och Björn Sverin oss till Vågbro i Söderhamn för en mycket god lunch.
 
Efter lunchen kom vi så småningom till Marmaverken och företaget Norscand Import AB, känt av vissa, helt okänt av andra. Här hade Stig och Björn ordnat med visning av ett företag som enbart handlar med mopedgrejer. Hit kan man åka och handla, men mest säljer man via postorder.


Ägaren och upphovsmannen till firman Patrik Norgren förevisar här centrallagret. Till vänster inkomna varor, tillika ett              buffertlager, som skall plockas upp och en del av dessa delar hamnar sedan på höger sida i bild på plocklagret.

 - Jag startade detta företag 1998 då jag var 22 år gammal och arbetslös, säger grundaren Patrik Norgren Jag började i min fars garage på 10 kvadratmeter, och omsättningen första året var 180 tusen kronor. 
 
Man måste säga att företaget verkligen har gått framåt. Idag är det ett aktiebolag med fem delägare, där Patrik är huvuddelägare. Det är 20 anställda i företaget som numera omsätter inte mindre än 40 miljoner kronor och allt ryms i fyra stora fastigheter på tillsammans nästan 5000 kvadratmeter.
 
Företaget som nu hållit på i 20 år, säljer mopeddelar till mopeder från 50-talet till nutid samt lite ”kinadelar” till scootrar och offroad mopeder. Att det handlar om många saker förstår man, när man tittar i deras katalog som är i A4-format och drygt 1,5 cm tjock. Ungefär 8000 artiklar finns här, så det finns lite att bläddra i.
 
De har ett samarbete med en kille i Taiwan, och hans företag heter Norscand Taiwan. Här tas många produkter fram som sedan sänds till Hälsingland, men även här i Sverige tas produkter fram.
Det säljs till de flesta länderna i Europa, och av omsättningen är hela 30 % för sådant som säljs utomlands.
 
Vi fick en mycket fin visning, och arbetsmiljön verkar vara mycket trevlig att arbeta i.
 
Text och foto: Caj Abrahamsson
   












Intresserade åhörare.

I början letade man just den del till någon mop-pe

som man skulle börja producera. Numera köper de på sig gamla mopeder, för då finns ju allt, och man kan även testa den nytillverkade delen att den passar bra.












Ett hus fyllt av bara däck.

Mats Engström bygger och riktar ett nytt hjul. Mats är ett riktigt ”snille”. Han har byggt 100-talet maskiner och mätinstrument som de numera använder i sitt arbete.

Onsdagen den 15 augusti, var det dags för den årliga presentationen av två- eller trehjuliga motorfordon  i MCHK Gävleborgs regi vid Bomhus Hembygdsgård i Gävle.
 
Av alla de fina fordonen, lyfter vi här fram två stycken i år. Bert Nilsson med hans fina Trike samt fantastiska Peter Forsberg som i år kom med en inte alltför vanlig Vespa.
 
Bert Nilsson berättade bland annat att denna trike är byggd 1977, och när Bert köpte den 2002 hade den haft 16 ägare. Triken med sin Moheda ram har en 1600-kubiks VW-motor, som går baklänges p.g.a krondrevet är vänt. På förfrågan om det går att ”köra på bakhjulen”, svarar Bert - Det går lätt att lyfta framhjulet även på treans växel, men så kör inte jag.
 
Peter Forsbergs fordon, är en Vespa Touring från 1958, som från början hade en 150 kubiks motor på 3,5 hästar. Efter en ”lättare ombyggnad” 2017 sitter det nu en femväxlad motocrossmotor i Vespan på 250 kubik och 53 hästar.
- Den har samma vikt som ursprunget, säger Peter så man får vara lite försiktig med gasen, för framhjulet sticker direkt upp i luften.
Hjälp med att hålla nere framhjulet har han av den långa wheelie baren som sitter bak på Vespan.
                                                                                                                             Bert Nilsson berättar om sin fina Trike.
 
Vespan med sina fina detaljer är nu metallren, men när rosten kommer, fortsätter Peter, skall jag 
linolja den för att rätt patina skall bli kvar (blivit lagom rostig, och sedan slutar rosta).
 
 
Text och Foto:   Caj Abrahamsson

 Berts Trike, Moheda ram och VW 1600-motor.











Peter Forsberg berättar om sin mycket unika Vespa..

Bygget i sin helhet. Peter har byggt ett helt eget fjädringssystem.







Motocrossmotor, och kolla stödet i nederkant på bilden. En kolv.







En detalj, En dödskalle..

 Kolla gasen med drev som går åt olika håll, för att dra gaswiren.







äxelspaken, ettan uppåt och resten av de fem växlarna nedåt..







En Wheelie bar håller Vespan på rätt köl, även vid kraftig gas.











Brooks cykelsadel samt original avgassystem från crossmotorn, dock rejält omdraget.

Måndagen den 30 juli, gick Måndagskörningen hem till Leif Aurosell i Hedåsen (mellan Årsunda och Österfärnebo). Leif som åker sidovagnsracing med sin specialmaskin som har en König båtmotor, dock ”lite” ändrad för sidovagnsracing.
Leif har tillsammans med Lars-Gösta Schwartz från Hofors utvecklat dessa sidovagnsmaskiner (Lars-Gösta som åkt den berömda tävlingen på Isle of Man inte mindre än 26 gånger).
Deras motorcyklar är verkligen speciella, den förändrade König-motorn från båt till sidovagnsracer är bl.a. slidmatad med hjälp av en ”gammal grammofonskiva”, som man gjort ett jack i. När de bromsar ekipaget och styr åt t.ex. höger, vrids bromsskivan åt vänster. Bromsskivorna är förresten från Renault 8 och 10-bilar medan hjulen är 10-tums hundkojehjul.

        
                                                                                             Vilket race-ekipage, som synes sitter bromsskivan fram inte alls hjulet.

När Leif start upp härligheten och varvar upp den till 12000 varv/min kommer ett mycket skönsjungande ljud till oss publik
som hänförda lyssnar till de konstruktioner som Leif och Lars-Gösta fått till.
- Numera åker jag Classic Racing, säger Leif Aurosell. Jag har slutat att åka runt på Europas racingbanor, det blev helt enkelt för dyrt, så den bästa cykeln jag hade, har jag sålt till Prag.
- Jag hade också en långcykel (en längre variant av en sidovagnsracer) fortsätter Leif, som jag sålde, men den killen åkte av rejält, ut på en åker som hade en höjdskillnad på två meter nedåt i 240 km/tim. De flög åt alla håll och kanter, och den skadade karossen har jag nu köpt tillbaka, få se om jag skall rusta denna och bygga upp ett nytt raceekipage.
Leif berättar vidare att han började tävla redan när han var 15 år med en 98:a på en sandad isbana i Årsunda. Han har i början av sin karriär från 1956 åkt motocross med tre stycken Husqvarna Silverpilar. Han har kört 1000-mseters, backe osv och hittills haft 10-talet sidvagnscyklar.
Numera är Leif Aurosell 78 år fyllda, men vad är det på en fullfjädrad racingförare.
 
Text och foto:  Caj Abrahamsson 

 Här finns kraft och ovanliga konstruktioner.







Konstruktörer och förare på Leifs maskin. Fr.v. Leif Aurosell och Lars-Gösta Schwartz.







En tilltuffsad och hoptejpad långkaross, som kanske blir en racer på nytt.

Både Leif Aurosell och Lars-Gösta Schwartz körde helgen efter, alltså 3-5 augusti, 53-Årsracet på Sviestabanan i Linköping. Där tränas och tävlas det samtidigt i Roadracing, Motocross, Trial och Speedway både med och utan sidovagnar dessa dagar, inom Classic Racing.
För både Leif och Lars-Gösta gick det inte så bra på lördagens tävling, bägge fick bryta, För Lars-Gösta med burkslav Hans Blom gick det sämst, en kolv skar, så för dem var det bara att ställa in cykeln i släpvagnen och bli åskådare. I Leifs maskin gick en slidrem sönder, vilken kunde bytas, så han med sin burkslav Sören Eriksson från Enköping kunde åka in på tredje plats i söndagens tävling.
 
                                                                                                   Leif Aurosell t.v. med burkslav Sören Eriksson inför tävlingarna.
Text och foto:   Caj Abrahamsson                                                                                                                                                                                                               

 Leif Aurosell/Sören Eriksson jagar mot sin tredje plats, här före Rasmus Dombernowsky

 En burkslavs vedemödor.

 Att vara smidig var ordet.

Allt hade fungerat bra på träningen för Lars-Gösta Schwartz t.v. och Hans Blom....men sedan fick de tyvärr bryta.






Lars-Gösta Schwartz/Hans Blom, så länge det varade.