Motorcykelhistoriska klubbens Gävleborgsavdelning bildades 1981 och är en ideell förening för intresserade av äldre motorcyklar. Vi är ca 200 medlemmar och har tillsammans ungefär 400 motorcyklar.

Årsmöteshandlingar, protokoll, medlemsinformation mm finns under fliken.
"Om klubben/Hämta filer" 

    

Vi funderar på att skapa en ny hemsida på plattformen one.com.
Skulle du vilja hjälpa oss?
Meddela oss i så fall på info@mchkgavleborg.org

Några reflektioner om den gångna säsongen
Klubbkvällarna började i mars med tema ”Innovativa och nyskapande hojbyggare…”.
Då hade Coronaviruset börjat spridas och det kom ca 10 besökare. Träffen om ”Ockelbo-Lundgren” i april ställdes in, liksom Gotlandsresan i juni.
Tidigare hade även ”Valborundan” planerats att genomföras på höstkanten då smittan förhoppningsvis gått ner till mer dräglig form och då skulle även programmet på vårens klubbkvällar upprepas i oktober respektive november. Bussresan till ”MC-Collection” i maj flyttades till den 12 september.

Vad hände?
Pandemin höll i sig och alla höstens aktiviteter blev tvungna att ställas in. Styrelsen bedömde att med rådande restriktioner kunde vi inte ansvara för säkerheten då många av klubbens medlemmar tillhör någon riskgrupp.

Men vad har ändå kunnat genomföras?
Vi har under sommaren genomfört 20 planerade onsdagskörningar, ett antal ledarledda måndagsåkningar plus några ”fria” där vi i stunden valt resmål. Därutöver ordnades en lördagskörning den 15 augusti till Sibo för att titta på världens största fungerande dieselmaskin.
Det har mestadels varit ”termos” som gällt, när vi har genomfört väl så många klubbkörningar som tidigare år – ett mycket gott resultat.
Restriktioner till trots har klubbens aktiviteter legat på en hög nivå.
Vi får hoppas på en ny ”Valborunda” nästa vår liksom klubbkvällar i vanlig ordning.
//Pär Bäcklin

I rena sommarvädret gick ridån ner för onsdagskörningarna för år 2020, datumet var 23 september.
 Vi var c:a 30 stycken som tog oss uppför backen till Hemlingbyberget i Gävle. Några inhandlade sitt fika i Hemlingbystugan, men de flesta hade sitt fika med sig. Bord och stolar var det ont om, men sköna stenar går bra det också. Diskussionerna fortsatte långt efter att kaffet var slut, med en och annan djupdykning för kontroll av någon motordel i någons motorcykel.
 
Text och foto:    Caj Abrahamsson

Kan det bli bättre än att prata motorcyklar när kaffet just slunkit ner.

Hösten närmar sig, även om det var fint väder måndagen den 21 september, då sista måndagskörningen för år 2020 gick av stapeln. Denna gång åkte var och en till träffen som var vid Svartviksstugan som ligger vid sjön Öjaren på Högbo Bruks områden norr om Sandviken.
Här grillade och fikade vi, medan diskussionerna gick om motorcyklar och årets utfärder som varit under sommaren.                 Svartviksstugan vid Högbo Bruk, ett fint ställe.
 
Text och Foto:   Caj Abrahamsson

Grilla korv och fika, är härliga saker i goda vänners lag..

BSA

AJS närmast

BSA

Matchless

 Triumph

Här är vi som trivdes.

Onsdag 16/9, näst sista onsdagsträffen. Lite kallare och blåst, så det gällde att hålla i hatten, jag menar hjälmen. Ett litet gäng blev vi dock som tog färden till Forsbacka Bruk med sittplatser bredvid fina inlöparen av Storsjön.
 
Text och foto:   Caj AbrahamssonOnsdag 16/9, näst sista onsdagsträffen. Lite kallare och blåst, så det gällde att hålla i hatten, jag menar hjälmen. Ett litet gäng blev vi dock som tog färden till Forsbacka Bruk med sittplatser bredvid fina inlöparen av Storsjön.
 
Text och foto:   Caj Abrahamsson

Måndagskörningen  den 14 september gick från Sandviken till Ockelbo, därefter ut till kusten och Hamrångefjärden. Fortsatte gamla E4 förbi Trödje och strax söder därom tog vi in till höger på en mycket smal hård grusväg. Löst grus i mitten och på sidorna. Toppenhård i spåren. Varför då, kan man ju tänka, och det fick vi strax veta, då vi mötte en stor lastbil fullastad av sten. Vi var på väg för att beskåda en jättestor bergtäkt. Den var verkligen stor, lastbilarna kom och gick, medan maskinerna arbetade för högtryck.

En stor fin bergtäkt söder om Trödje.

Att se så mycket sten, tar på krafterna och vi for tillbaka på den smala hårda fina vägen, och jo visst, vi mötte en grusbil då också.  Innan vi kommit tillbaka till ”stora fina vägen” blev det korvgrillning och fika vid en fin liten tjärn.
Detta skulle ha varit sista måndagskörningen för i år, men det var så trevligt, så vi alla 16 som var med bestämde sig för att nästa måndag, alltså 21 september träffas vi klockan 12.00 vid Svartviksstugan, Högbo Bruk. Alltså enskild åkning dit.
 
Text och foto:   Caj Abrahamsson

Vi var 16 stycken som gillade att fika och grilla på denna rastplats..... 

….. som även hade ett fint vindskydd med bord och bänkar däri..

….. och parkeringen var fin.

Ett härligt fikaställe med grill, tycker dessa två pojkar, som bägge körde riktiga gammelmotorcyklar.
Tv. Mikael Mattsson som åkte Husqvarna modell 110 TV från 1934,  Håkan Sjöberg åkte också Husqvarna fast modell 180 från 1927.

Vid onsdagskvällens klubbkörning den 2 september tog sig 11 st motorcyklar upp till Kungsbergets toppstuga. Klart väder gjorde att man såg ända bort till Gävle och Sandviken, förutom alla vindsnurrorna norrut.
Ca 8 st valde att betrakta berget nerirfrån den  nu mycket utbyggda skidanläggningen.

Den "nya" asfalterade slingrande, branta vägen upp till toppen är ett samarbete mellan de tele/TV-operatörer som delar på masten vid toppen samt Järbo MK, som kört ett antal backtävlingar där.
Den ursprungliga tävlingsbacken som samlade 10-tusentals besökare på 30-talet gick också upp till toppen, men hade startplatsen närmare Botjärn. I den backen fanns det halvvägs upp inlagt en velodromkurva åt höger helt uppbyggd i trä.
Det finns fångat på film hur en MC-förare åker över kanten, men dyker upp strax senare och fortsätter sin färd uppför - spektakulärt!

Text  Matts Håkansson, Pär Bäcklin
Foto Matts Håkansson

En på sitt sätt tråkig vy norrut i detta fina skidparadis.

Olika sätt att rasta. Väntar Hugo på att liften skall starta och ta honom ner på ett säkert sätt? Men morfar Matts klarade nerfarten med sin värdefulla last galant

Järbo IF´s toppstuga som brukar gästas av skidåkare fick nu MC-besök.

Onsdagskörningarna pågår för fullt, 26  augusti var målet för dagen Badplatsen vid Malmjärn, Torsåker. I det fina vädret hade tolv motorcyklar, både veteraner och lite yngre modeller tagit sig dit. På dessa cyklar var det 13 personer, för Matts Håkansson hade sitt 11-årige barnbarn Hugo Stridh med sig på ”spättaplatsen” på sin NV 36 från 1953 och åtminstone Matts och Hugo badade  och tyckte att det var skönt i vattnet.
 
Text och Foto: Caj Abrahamsson
 
Foto på badpojken med morfar:
Hans Bandhold fotade med Matts Håkanssons kamera.

En skön afton vid Malmjärns badplats i Torsåker.

En lycklig badpojke som både fått bada och åka hoj med sin morfar Matts som står skyddande bakom NV:n

Måndagen den 27 juli försökte sig Anders ”Nalle” Lundgren åter på en resa, som tidigare blev avkortad på grund av väderförhållanderna.
Första stoppet blev som tidigare, Lumshedens kaningård, och även nu goda smörgåsar och kaffe till ”rätt pris”. Denna gång gick vi och tittade på alla dessa fina kaniner som Anna-Karin Åhsgren har och även tävlar med. På gården finns även hundar och hästar, och när jag skulle fota Anna-Karin vid hennes prisskåp för kanintävlingar, blev jag ”puttat” åt sidan. Det är väl någon av oss som ville komma fram och kolla, tänkte jag, men hej vad jag bedrog mig. Det var en häst som kommit in genom den lilla dörren och försiktigt puttade bort mig lite med sin mule. Snacka om en som blev överraskad, men det var en snäll häst, som genast blev utkörd.
Efter fikat vid Lumsheden fortsatte vi förbi Svärdsjö, Vintjärn, Svartnäs till Jädraås där vi tog vårt egen medhavda kaffe, innan färden gick vidare till 272:an söder om Ockelbo för vidare färd mot våra hemorter.

Fotot: ”Detta smakade bra” fikat nu i magarna, och alla är nöjda.
 
Text och foto:  Caj Abrahamsson samt Anna-Karin Åhsgren som åter fotade oss med min kamera.

Anna-Karin Åhsgren med en av sina mest prisbelönade kaniner

Den finkänsliga, puttande hästen.

:   Dessa kaniner skall bli mat och ”pälsar”.

Fika två vid Kjellas macken vid Jädraås.  Bord med sittbänkar finns på andra sidan järnvägsspåren.

På klubbträffen torsdagen den 11 oktober var det en högtidskväll för de som gillade moto-crossen i fornstora dagar. Då fanns Hembygdsföreningens Ulf Westin på plats och berättade om ”Sippan”. Så var nämligen den lokala benämningen på dåtidens hemmabana för SMK Gävle, annars populärt kallad ”Siporexgropen” i Vretas Valbo. Ett namn kopplat till Gävleföretaget Siporex som tillverkade lättbetongblock 1945-1971. Redan under sommaren 1953 hördes det första motorljudet då grustaget började avvecklas.

                                                                              Vår ordförande Michael Mattsson tackar Ulf Westin t v för en trevlig kväll

Tiden i ”Sippan” var en stor glansperiod för SMK-Gävles moto-crossavdelning, vars lagmedlemmar syntes högt upp i prislistorna. Även rikskändisar i form av bl a ”Vilde Bill” Nilsson och Sten ”Storken” Lundin deltog i ett antal tävlingar.
År 1959, då en av SM-tävlingarna avgjordes här, vann vår egen Bertil Eriksson ”lilla klassen” över Torsten Hallman, för övrigt den senares enda förlust det året. En tävling där nog ”Sippan”-perioden hade flest antal åskådare – 3200 betalande.

Vid den här tiden, var i likhet med roadracingen, 500 cc-klassen att betrakta som kungaklassen, men i moto-cross fick man ha motorn igång vid start till skillnad från roadracingen där det var springstart.
Med motorn igång var det svårt att undvika tjuvstarter, så man hade allehanda trix för att hålla starten bl a under en period vänster hand på hjälmen för att inte växeln skulle kunna läggas i förtid. Ett försök med ljuslampor fungerade inte i stark solbelysning, så tävlingsledare Gustaf Hägglund fick åter ta fram startflaggan.

Förutom tidigare nämnde Bertil Eriksson som dominerade 250-klassen i distriktet och även tävlade på elitnivå var Gävles Karl-Gunnar ”Salle” Salander nestorn i 500-klassen. I lagtävlingar hade ”Salle” det hedervärda numret 50 på sin maskin. Jmf proffscyklingen där lagets kapten alltid har nollan på nummerlappen och därmed är den som övriga laget kör för. Men alla lagmedlemmar är lika viktiga – det gällde att slå ”sin förare” i de andra lagen.
Epoken ”Sippan” tog slut då den sista tävlingen kördes 1961.

Det som var speciellt roligt var att flera av dåtidens lokala stjärnor fanns på plats i Bygdegården denna klubbkväll.

Text Pär Bäcklin
Foto Arbetarbladet, J-berg/arkiv Gävleborg, ”privat” och Hans Back

Här har man ännu inte hunnit få bort lingrävaren som färdigställt banan.












Karl-Gunnar "Salle" Salander på sin Matchless 500 cc

Bertil Eriksson vinner "lilla klassen" 1959

Stilstudie av Bertil på sin Silverpil. Titta på Husqvarnans typiska framfjädring, som var vanlig på standarcyklarna.

Måndagen den 30 juli, gick Måndagskörningen hem till Leif Aurosell i Hedåsen (mellan Årsunda och Österfärnebo). Leif som åker sidovagnsracing med sin specialmaskin som har en König båtmotor, dock ”lite” ändrad för sidovagnsracing.
Leif har tillsammans med Lars-Gösta Schwartz från Hofors utvecklat dessa sidovagnsmaskiner (Lars-Gösta som åkt den berömda tävlingen på Isle of Man inte mindre än 26 gånger).
Deras motorcyklar är verkligen speciella, den förändrade König-motorn från båt till sidovagnsracer är bl.a. slidmatad med hjälp av en ”gammal grammofonskiva”, som man gjort ett jack i. När de bromsar ekipaget och styr åt t.ex. höger, vrids bromsskivan åt vänster. Bromsskivorna är förresten från Renault 8 och 10-bilar medan hjulen är 10-tums hundkojehjul.

        
                                                                                             Vilket race-ekipage, som synes sitter bromsskivan fram inte alls hjulet.

När Leif start upp härligheten och varvar upp den till 12000 varv/min kommer ett mycket skönsjungande ljud till oss publik
som hänförda lyssnar till de konstruktioner som Leif och Lars-Gösta fått till.
- Numera åker jag Classic Racing, säger Leif Aurosell. Jag har slutat att åka runt på Europas racingbanor, det blev helt enkelt för dyrt, så den bästa cykeln jag hade, har jag sålt till Prag.
- Jag hade också en långcykel (en längre variant av en sidovagnsracer) fortsätter Leif, som jag sålde, men den killen åkte av rejält, ut på en åker som hade en höjdskillnad på två meter nedåt i 240 km/tim. De flög åt alla håll och kanter, och den skadade karossen har jag nu köpt tillbaka, få se om jag skall rusta denna och bygga upp ett nytt raceekipage.
Leif berättar vidare att han började tävla redan när han var 15 år med en 98:a på en sandad isbana i Årsunda. Han har i början av sin karriär från 1956 åkt motocross med tre stycken Husqvarna Silverpilar. Han har kört 1000-mseters, backe osv och hittills haft 10-talet sidvagnscyklar.
Numera är Leif Aurosell 78 år fyllda, men vad är det på en fullfjädrad racingförare.
 
Text och foto:  Caj Abrahamsson 

 Här finns kraft och ovanliga konstruktioner.







Konstruktörer och förare på Leifs maskin. Fr.v. Leif Aurosell och Lars-Gösta Schwartz.







En tilltuffsad och hoptejpad långkaross, som kanske blir en racer på nytt.

Både Leif Aurosell och Lars-Gösta Schwartz körde helgen efter, alltså 3-5 augusti, 53-Årsracet på Sviestabanan i Linköping. Där tränas och tävlas det samtidigt i Roadracing, Motocross, Trial och Speedway både med och utan sidovagnar dessa dagar, inom Classic Racing.
För både Leif och Lars-Gösta gick det inte så bra på lördagens tävling, bägge fick bryta, För Lars-Gösta med burkslav Hans Blom gick det sämst, en kolv skar, så för dem var det bara att ställa in cykeln i släpvagnen och bli åskådare. I Leifs maskin gick en slidrem sönder, vilken kunde bytas, så han med sin burkslav Sören Eriksson från Enköping kunde åka in på tredje plats i söndagens tävling.
 
                                                                                                   Leif Aurosell t.v. med burkslav Sören Eriksson inför tävlingarna.
Text och foto:   Caj Abrahamsson                                                                                                                                                                                                               

 Leif Aurosell/Sören Eriksson jagar mot sin tredje plats, här före Rasmus Dombernowsky

 En burkslavs vedemödor.

 Att vara smidig var ordet.

Allt hade fungerat bra på träningen för Lars-Gösta Schwartz t.v. och Hans Blom....men sedan fick de tyvärr bryta.






Lars-Gösta Schwartz/Hans Blom, så länge det varade.