2016


Årets sista Måndagskörning, som Hasse Ädel är sammanhållande för, kördes den 19 september, och gick till Fyrskeppet ”Almagrundet” som numera har återkommit till Gävle och ligger förtöjt vid Gävle Strand. Pappa till denna tur med visning var Yngve Berglund.
Från Almagrundets vänner berättade Mats Wiberg om fyrskeppet, dess historia och hur det var att arbeta ombord, medan Pelle Karlsson tagit uppgiften att visa och berätta om själva fyren.
Mats Wiberg berättar - År 1413, är det år som Gävle för första gången finns upptagen i skrift, Det var Erik den VIII som begärde in skattehandlingar av Sveriges städer, och Gävle var en av de nio.
- Landhöjningen pågick och efter att höjningen kommit att bli 6-7 meter, började större fartyg få bottenkänning, så att det behövdes fyrar för att markera vart fartygen kunde gå eller ej. Bland annat byggdes 24 fyrskepp, det första fick namnet ”Sundet” och byggdes 1850. ”Almagrundet” var ett av dem, byggdes på Brodinska varvet i Gävle och blev klart våren 1896. ”Almagrundet” blev det sista fyrskeppet som togs ur tjänst, och detta skedde 1969.
Namnet ”Almagrundet” fick fyrskeppet efter dess första placering som var just Almagrundet i Stockholms skärgård dit hon bogserades. Det fanns nämligen ingen motor på fyrskeppen (bortsett två av dem som hade en liten motor för att kunna vrida sig efter vinden) Man hade ett litet segel med vars hjälp man kunde få skeppet att vrida sig efter vind och vågor. Skeppet hölls på plats av tre ankare.
”Almagrundet” är 24 meter lång plus bogspjut, sex meter bred och ett djupgående på 2,80 meter. Vikt 197 ton. Besättningen var Fyrmästare, kock samt ytterligare sex mannar. Dessa var ombord på skeppet tre månader i stöten, och vissa ibland upp till ett år, för att vara säker på att ingen annan tog dennes plats. Tiderna var dåliga, och här fanns i alla fall mat, fast inte så mycket, allt vägdes i gram, till och med potatisen.
Arbetsuppgifterna bestod bland annat i att skruva upp ett lod, som vägde 400 kilo, var 80:e minut, dygnet runt. Detta för att dra runt en spegel, runt den trevekiga rödlysande lampan.
När Almagrunders vänner fick tag på skeppet hade hon legat vind för våg i Malmö i 20 år, och var mycket nedgången. En bogserarfirma skulle dock kunna ”ta hem henne” till Gävle, men först måste hon komma fri, förbi två broar som blivit byggda sedan hon hamnade i Malmö. En pontonkran hyrdes från Hamburg och klarade lyftet över broarna, ovetande om den tunga barlasten som fanns i kölen. Med denna barlast var nämligen vikten egentlig för hög för att lyftas med denna kran. Bogserfirman band henne bredvid sitt eget fartyg, det gick bra ett tag, men i kraftig vind gick trossen av och ”Almagrundet” slet sig och var lös i hela fem timmar innan hon åter satt fast och färden kunde fortgå till Gävle.
Numera finns obemannade kasunfyrar, där dessa farttyg har legat.
Tack för i år Hasse, och ni andra som har hjälpt till att fixa på dessa Måndagskörningar.
Text och foto: Caj Abrahamsson

Läs hela inlägget »

2016


Årets sista Måndagskörning, som Hasse Ädel är sammanhållande för, kördes den 19 september, och gick till Fyrskeppet ”Almagrundet” som numera har återkommit till Gävle och ligger förtöjt vid Gävle Strand. Pappa till denna tur med visning var Yngve Berglund.
Från Almagrundets vänner berättade Mats Wiberg om fyrskeppet, dess historia och hur det var att arbeta ombord, medan Pelle Karlsson tagit uppgiften att visa och berätta om själva fyren.
Mats Wiberg berättar - År 1413, är det år som Gävle för första gången finns upptagen i skrift, Det var Erik den VIII som begärde in skattehandlingar av Sveriges städer, och Gävle var en av de nio.
- Landhöjningen pågick och efter att höjningen kommit att bli 6-7 meter, började större fartyg få bottenkänning, så att det behövdes fyrar för att markera vart fartygen kunde gå eller ej. Bland annat byggdes 24 fyrskepp, det första fick namnet ”Sundet” och byggdes 1850. ”Almagrundet” var ett av dem, byggdes på Brodinska varvet i Gävle och blev klart våren 1896. ”Almagrundet” blev det sista fyrskeppet som togs ur tjänst, och detta skedde 1969.
Namnet ”Almagrundet” fick fyrskeppet efter dess första placering som var just Almagrundet i Stockholms skärgård dit hon bogserades. Det fanns nämligen ingen motor på fyrskeppen (bortsett två av dem som hade en liten motor för att kunna vrida sig efter vinden) Man hade ett litet segel med vars hjälp man kunde få skeppet att vrida sig efter vind och vågor. Skeppet hölls på plats av tre ankare.
”Almagrundet” är 24 meter lång plus bogspjut, sex meter bred och ett djupgående på 2,80 meter. Vikt 197 ton. Besättningen var Fyrmästare, kock samt ytterligare sex mannar. Dessa var ombord på skeppet tre månader i stöten, och vissa ibland upp till ett år, för att vara säker på att ingen annan tog dennes plats. Tiderna var dåliga, och här fanns i alla fall mat, fast inte så mycket, allt vägdes i gram, till och med potatisen.
Arbetsuppgifterna bestod bland annat i att skruva upp ett lod, som vägde 400 kilo, var 80:e minut, dygnet runt. Detta för att dra runt en spegel, runt den trevekiga rödlysande lampan.
När Almagrunders vänner fick tag på skeppet hade hon legat vind för våg i Malmö i 20 år, och var mycket nedgången. En bogserarfirma skulle dock kunna ”ta hem henne” till Gävle, men först måste hon komma fri, förbi två broar som blivit byggda sedan hon hamnade i Malmö. En pontonkran hyrdes från Hamburg och klarade lyftet över broarna, ovetande om den tunga barlasten som fanns i kölen. Med denna barlast var nämligen vikten egentlig för hög för att lyftas med denna kran. Bogserfirman band henne bredvid sitt eget fartyg, det gick bra ett tag, men i kraftig vind gick trossen av och ”Almagrundet” slet sig och var lös i hela fem timmar innan hon åter satt fast och färden kunde fortgå till Gävle.
Numera finns obemannade kasunfyrar, där dessa farttyg har legat.
Tack för i år Hasse, och ni andra som har hjälpt till att fixa på dessa Måndagskörningar.
Text och foto: Caj Abrahamsson

Läs hela inlägget »

MC-resa i Dolomiterna 2018

2016


Årets sista Måndagskörning, som Hasse Ädel är sammanhållande för, kördes den 19 september, och gick till Fyrskeppet ”Almagrundet” som numera har återkommit till Gävle och ligger förtöjt vid Gävle Strand. Pappa till denna tur med visning var Yngve Berglund.
Från Almagrundets vänner berättade Mats Wiberg om fyrskeppet, dess historia och hur det var att arbeta ombord, medan Pelle Karlsson tagit uppgiften att visa och berätta om själva fyren.
Mats Wiberg berättar - År 1413, är det år som Gävle för första gången finns upptagen i skrift, Det var Erik den VIII som begärde in skattehandlingar av Sveriges städer, och Gävle var en av de nio.
- Landhöjningen pågick och efter att höjningen kommit att bli 6-7 meter, började större fartyg få bottenkänning, så att det behövdes fyrar för att markera vart fartygen kunde gå eller ej. Bland annat byggdes 24 fyrskepp, det första fick namnet ”Sundet” och byggdes 1850. ”Almagrundet” var ett av dem, byggdes på Brodinska varvet i Gävle och blev klart våren 1896. ”Almagrundet” blev det sista fyrskeppet som togs ur tjänst, och detta skedde 1969.
Namnet ”Almagrundet” fick fyrskeppet efter dess första placering som var just Almagrundet i Stockholms skärgård dit hon bogserades. Det fanns nämligen ingen motor på fyrskeppen (bortsett två av dem som hade en liten motor för att kunna vrida sig efter vinden) Man hade ett litet segel med vars hjälp man kunde få skeppet att vrida sig efter vind och vågor. Skeppet hölls på plats av tre ankare.
”Almagrundet” är 24 meter lång plus bogspjut, sex meter bred och ett djupgående på 2,80 meter. Vikt 197 ton. Besättningen var Fyrmästare, kock samt ytterligare sex mannar. Dessa var ombord på skeppet tre månader i stöten, och vissa ibland upp till ett år, för att vara säker på att ingen annan tog dennes plats. Tiderna var dåliga, och här fanns i alla fall mat, fast inte så mycket, allt vägdes i gram, till och med potatisen.
Arbetsuppgifterna bestod bland annat i att skruva upp ett lod, som vägde 400 kilo, var 80:e minut, dygnet runt. Detta för att dra runt en spegel, runt den trevekiga rödlysande lampan.
När Almagrunders vänner fick tag på skeppet hade hon legat vind för våg i Malmö i 20 år, och var mycket nedgången. En bogserarfirma skulle dock kunna ”ta hem henne” till Gävle, men först måste hon komma fri, förbi två broar som blivit byggda sedan hon hamnade i Malmö. En pontonkran hyrdes från Hamburg och klarade lyftet över broarna, ovetande om den tunga barlasten som fanns i kölen. Med denna barlast var nämligen vikten egentlig för hög för att lyftas med denna kran. Bogserfirman band henne bredvid sitt eget fartyg, det gick bra ett tag, men i kraftig vind gick trossen av och ”Almagrundet” slet sig och var lös i hela fem timmar innan hon åter satt fast och färden kunde fortgå till Gävle.
Numera finns obemannade kasunfyrar, där dessa farttyg har legat.
Tack för i år Hasse, och ni andra som har hjälpt till att fixa på dessa Måndagskörningar.
Text och foto: Caj Abrahamsson

Läs hela inlägget »

11 – 13 juni var det dags för årets långresa på motorcykel för MCHK Gävleborg, SKEPP  O´HOJ. Resan som för första gången var en tredagars gick till Åland och det var 15 motorcyklar med, tillsammans 18 personer, som lämnade Gävle klockan 09.00 från f.d. Eriksson Bilteam på söder. Sträckningen gick över Furuvik, Karlholm och Skärplinge till Forsmarks Värdshus där det blev  kaffe och en god smörgås. Vidare till Hallstavik för tankning innan vi rullade in till Grisslehamn för att åka med Eckerölinjen till Åland.
Efter att ha surrat cyklarna ordentligt (fast det var lugnt på havet), och lagt av oss våra jackor i någon av de två hytterna som hyrts, var det dax för den fina buffén. Några sågs även smyga omkring i taxfrin på båten.
Efter ilandkörning på Eckerö, färd till Mariehamn och hotell Cikada, som blev vårt natthärbärge i två nätter.
Efter en god frukost, rullade vi iväg klockan nio på morgonen, först tll Bomarsund för att bl.a. beskåda de delar som finns kvar av den gamla fästningen, som uppfördes mellan åren 1832 – 1843 av ryssarna. Detta var Ålands största byggnad någonsin, där huvudfästet innehöll hela 246 rum (över 18.000 kvadratmeter boyta), utrymmen för 2.500 man och 115 kanoner. 1 augusti 1854 anfölls fästningen av en brittisk-fransk styrka som besegrade ryssarna efter att redan 2 augusti sprängt denna fästning. Nu var vi längst österut på Ålands fastland. Nu vändes cyklarna istället norrut till Geta och Getabergets topp, där det vankades lunch, först en god fisksoppa, därefter Ålandspankaka, smaskens.
Mätta och belåtna vände vi motorcyklarna åter söderut, passerade åter Mariehamn och nu sydost ut till Lumparland med en extrasväng norrut, innan vi vände och åkte ner till Svinö och färjan till Degerby på Föglö. Här blir det även en tur upp till Överö och då även en till färja av mindre typ, liknande den som går mellan Öregrund och Gräsö, fast mindre.Tillbaka till Degerby och fikarast vid Enigheten, som är en gammal Tings- och gästgivargård med anor redan från 1500-talet, då den första gången benämndes i skattelängder. Mycket har hänt med dessa tre bevarade gårdar under alla dessa århundraden, där det bland annat varit brännvinsförsäljning, men numera åter är en gästgivargård, där en god smörgås på Ålandsbröd smakfullt försvann ner i struparna. Vi fick även visning av de fint restaurerade gårdarna.
Efter att ha färjat tillbaka till Svinö gick färden återigen till Mariehamn och hotell Cikada, där det vankades en trerätters middag med en härlig oxfile som huvudrätt.
Dag tre gick färden åter till Eckerö på västra sidan av Åland med stopp vid Postmuseet samt ut till Käringsund, där bland annat Tjorvenfilmer har spelats in. Sedan var det bara att styra in i Eckerölinjens färjas gap igen och surra cyklarna, för att denna gång äta någon av dagens rätt i bakre ändan på båten.
Vägen hem gick även nu över Forsmarks värdshus, där det nu blev kaffe och bulle innan vi avslutade vår gemensamma färd på samma sätt som när vi startade, Erikssons Bilteam i Gävle.
De som hade fixat hela denna fina resa var Rolf Markström, Hans Back samt Lars Bäckström som var vår ciceron på de delar som gick på Åland.
Det skulle ha varit ytterlig en person med på resan, nämligen Birgitta Dahl, som gjort en mycket bra tippspromenad med frågor om Åland, som vi genomförde vid hotellet, men Birgitta själv fick inte vara med, hon fick en pyspunka på sin Ducati redan innan hon lämnade hemmet.
Vinnaren av tippspromenaden blev Yvonne Mattsson.
Längden på resan där mc-hjulen snurrade var för undertecknad 59 mil lång, fram och tillbaka till Sätra i Gävle.
 
Text och Foto:  Caj Abrahamsson

Länkar

-

Senaste nyheter

MC-resa till Dolomiterna 2018

2016


Årets sista Måndagskörning, som Hasse Ädel är sammanhållande för, kördes den 19 september, och gick till Fyrskeppet ”Almagrundet” som numera har återkommit till Gävle och ligger förtöjt vid Gävle Strand. Pappa till denna tur med visning var Yngve Berglund.
Från Almagrundets vänner berättade Mats Wiberg om fyrskeppet, dess historia och hur det var att arbeta ombord, medan Pelle Karlsson tagit uppgiften att visa och berätta om själva fyren.
Mats Wiberg berättar - År 1413, är det år som Gävle för första gången finns upptagen i skrift, Det var Erik den VIII som begärde in skattehandlingar av Sveriges städer, och Gävle var en av de nio.
- Landhöjningen pågick och efter att höjningen kommit att bli 6-7 meter, började större fartyg få bottenkänning, så att det behövdes fyrar för att markera vart fartygen kunde gå eller ej. Bland annat byggdes 24 fyrskepp, det första fick namnet ”Sundet” och byggdes 1850. ”Almagrundet” var ett av dem, byggdes på Brodinska varvet i Gävle och blev klart våren 1896. ”Almagrundet” blev det sista fyrskeppet som togs ur tjänst, och detta skedde 1969.
Namnet ”Almagrundet” fick fyrskeppet efter dess första placering som var just Almagrundet i Stockholms skärgård dit hon bogserades. Det fanns nämligen ingen motor på fyrskeppen (bortsett två av dem som hade en liten motor för att kunna vrida sig efter vinden) Man hade ett litet segel med vars hjälp man kunde få skeppet att vrida sig efter vind och vågor. Skeppet hölls på plats av tre ankare.
”Almagrundet” är 24 meter lång plus bogspjut, sex meter bred och ett djupgående på 2,80 meter. Vikt 197 ton. Besättningen var Fyrmästare, kock samt ytterligare sex mannar. Dessa var ombord på skeppet tre månader i stöten, och vissa ibland upp till ett år, för att vara säker på att ingen annan tog dennes plats. Tiderna var dåliga, och här fanns i alla fall mat, fast inte så mycket, allt vägdes i gram, till och med potatisen.
Arbetsuppgifterna bestod bland annat i att skruva upp ett lod, som vägde 400 kilo, var 80:e minut, dygnet runt. Detta för att dra runt en spegel, runt den trevekiga rödlysande lampan.
När Almagrunders vänner fick tag på skeppet hade hon legat vind för våg i Malmö i 20 år, och var mycket nedgången. En bogserarfirma skulle dock kunna ”ta hem henne” till Gävle, men först måste hon komma fri, förbi två broar som blivit byggda sedan hon hamnade i Malmö. En pontonkran hyrdes från Hamburg och klarade lyftet över broarna, ovetande om den tunga barlasten som fanns i kölen. Med denna barlast var nämligen vikten egentlig för hög för att lyftas med denna kran. Bogserfirman band henne bredvid sitt eget fartyg, det gick bra ett tag, men i kraftig vind gick trossen av och ”Almagrundet” slet sig och var lös i hela fem timmar innan hon åter satt fast och färden kunde fortgå till Gävle.
Numera finns obemannade kasunfyrar, där dessa farttyg har legat.
Tack för i år Hasse, och ni andra som har hjälpt till att fixa på dessa Måndagskörningar.
Text och foto: Caj Abrahamsson

Läs hela inlägget »